Alla dessa oskrivna regler som man bara snubblar över så fort man tror man fått grepp om nått. Vad är det alla andra verkar veta som jag ibland inte har någon susning om?
Varför kunde man inte fått gå bredvid, göra praktik innan man fick detta liv tilldelat sig?
Människor, de både fascinerar och skrämmer mig. Alla är så olika, men vill så gärna vara så lika...eller?
De är uppdelade i två olika läger - de som följer den tradition av hur ett liv ska gå till utan att ens ifrågasätta varför de gör det, det bara är så och av vanan trogen att se andra göra så (till exempel giftemål) vill de också göra så....Sen finns det dem som går emot detta på ett eller annat sätt, de vill helt enkelt inte vara en Svensson utan en Gustavsson. Uppleva livet på sitt sätt, ibland redan innan de själva bestämmer över sitt liv. De gör revolution mot det vanliga, men de vanliga säger fy och börjar kalla alla Gustavssons för hippies eller bara rent av konstiga och anser att nästan allt de gör kan vara en skada för samhället om de gör det i för stor utsträckning, de blir outsiders. Ska det vara så? Två läger, kanske fler, där de som ifrågasätter på något sätt blir en minoritet tills jorden kraschar och de äntligen kan säga - ni skulle lyssnat på oss...
Och där står jag med många flera, med ena benet i det vanliga livslunket och med andra benet i frågorna om varför, varför förstår jag inte världens mening, min mening....Ska jag förlita mig på "det förbestämda" för att fortsätta hoppas på..vad det nu är jag hoppas på..eller bara ta dagen som den kommer och fortsätta känna mig som en utomjording som bara flyter med strömmen......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar