Min pappa är inte som din pappa, min pappa är speciell. Eller ja det är nog din pappa också om man frågar dig. Fast just för mig är han bäst. Ca 40 mil skiljer det mellan mig och min familj, men vad hindrar det han att överväga att åka till Värmland med min kusin till helgen för att kolla över min bil igen. Nu har bilen lagt av igen. Sådär 5 dagar innan sista besiktningen. Kunde inte kommit mer olägligt. Det hände lagom till att jag skulle köra till min nya praktik, den jag kom 10 minuter försent till på cykel. Den värmlänska snön har inte fått nog utan ska enligt rykte och nyheter landa här åter i morgon igen o över helgen. Allt sånt här tar bara musten ur mig. Pappa vill bara hjälpa, jag har världens bästa pappa och även om jag blir lika glad varje gång av att träffa han eller kusinen så känns det jobbigt att inte klara sig själv här i norr. Att känna sig så ensam att ens egen far kommer hit. Det gör mig glad. Tack.
Dock är jag inte så glad just nu, mest stressad och sjukligt hungrig. Om 2 timmar ska jag vara halvvägs till praktiken och innan dess ska jag hunnit plugga, städa, sortera tvätt, packa väskan inför kvällen, kolla över bilen, men framför allt äta. Så galet sugen på kött så jag blir knäpp!
Energinivån är väldigt låg här efter att haft en helvetisk natt med dotterns mardrömmar och kylan som smet in i huset och fick oss att vakna av köld. Sen till dagis och en massa tvätt. Nicole svor ilsket åt att vi inte har någon bil länge eller att jag inte kan bära henne. Där efter har jag faktiskt klarat av 2 väldigt viktiga möten och ett viktigt telefonsamtal med pappa, så det är väl inte så konstigt jag är hungrig? Hoppas min första praktikkväll blir kul ändå, trots stress, kyla och mörker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar