ca 450 kr fattigare med en smärta som består ett tag till

200 kr för att träffa en distriktsläkare som kände och klämde och var allmänt tråkig. Kan hon vara tråkig kan jag det också, min attityd har sällan varit så kall. Hon ifrågasatte mina symtom och åter igen - eftersom du inte har någon feber är det inte akut. Hon skrev ut en medicin innan hon ens visste om det var den jag behövde och sen var det inte mer med den vårdcentralen. Hade det inte varit för mitt lite trevligare besök på labbet hade det inte varit värt en enda krona. Kaoset fick tårarna att spruta åt alla håll emellanåt. Smärta, förtvivlan möter allmänvården. Det var bara att torka tårarna och gå upp på nästa möte. Till en läkare som jag väntat på att träffa, en läkare som inte hade med detta att göra, utan med mitt allmäntillstånd, med min psykiska hälsa som varit ur balans sen länge, men som nyligen nått sin botten för en stund. Han skrev ut medicin och gav mig lite stärkande ord att ta med hem. Väl hemma, ja eller nu snarare funderar hur länge sen det var jag tog Alvedonen sist...Börjar i vilket fall bli dags för en ny dos om jag ska överleva natten. Ja, Alvedon får det bli och aldrig mer något besök till allmänvården med något som känns akut. Aldrig igen, nu handlar det bara om att överleva tills man blir kallad till gynmottagningen om 2 veckor.Fram tills dess får det kännas som att någon stampar på min mage och jag får fortsätta med livet som om det inte pågår. Nu ska jag försöka undvika att gnälla mer om mitt underliv eller allmänvården här.....