fredag 13 augusti 2010

Välkommen hem min älskade störbo med husdjur!

Äntligen är han här igen, mannen i mitt liv. Mannen som förgyller mitt slöa liv med massa skratt, tankar, snygghet, god mat, design, fest och massa kärlek. På måndag börjar han skolan igen, den skolan jag själv sagt farväl till för att kasta mig ut i det okända. (dumt val såhär i efterhand, men men.) I tisdags ramlade han in med en liten del av all sin packning och flytten började bli ett faktum. Vi ägnade de senaste dagarna åt att möblera om, köra massa bil, (fick testa en volvo 740 för första gången i mitt körkortsliv och det gick bra), banka, vända och vrida. bära och släpa. Ja med lite hjälp av hans mamma, vän och söta bror gick det förstås lite fortare. Nej, vi har inte slängt mina prylar de är bara intryckta i källaren och mitt hem har blivit vårat hem igen, fast med mer modernare touch. Nästan hela vardagsrummet/sovrummet går i trä. En djungel med växter och tända ljus i fönstret. På balkongen lyser det av eldens naturliga låga från alla doftljus han placerat där ute. Badrummet har en touch av romantik, trots att där inte är ett badkar.Hur magiskt som helst. I köket är tonen nästan svart metalisk och Nicoles rum är nu ett riktigt rum. Hon har allt hon kan tänka sig och dessutom med stil. Än saknas det förstås saker men de är en baggis att fixa sen. De senaste morgnarna har vi segat oss i soffan och ätit mysig frukost. Han har även tagit hit sina husdjur sen tidigare och när de fick lämna väggtavlan och komma ner till min nivå, insåg jag hur fantastiskt vackra de var. I dag är det torsdag och det innebar jobbdag för oss båda. Jag skjutsade hem honom och begav mig själv tillbaka innanför Blekinges gränser för att arbeta kvällspass. I morgon har han tvätttid hemma och jag jobbar dagtid så nu blir det första natten på några dagar som jag sover ensam och det är redan läskigt. Längtar tills du kommer hem hjärtat. Trots att vårt Störbo förhållande började i en 3:a på 75 kvm så höll vi oss nästan bara i ett rum endå, så skillnaden på 15 kvm märks nästan inte. Jag vet en som kommer bli glad av att ha honom här igen och jag hoppas hon blir lika överlycklig när hon och jag återförenas efter en vecka isär. Min lilla störbofamilj i Jämshög är snart återförenade helt och jag tror det kommer göra oss alla gott, även fiskarna ;)

1 kommentar:

Anonym sa...

fan va fint skrivit, jag blev jätte rörd. kram till er alla. mamma, ("svärmor"farmor")hahaha