Ja så kände jag mig i dag. Fram till 22:30 har jag slängt i väg ansökningar och förfrågningar till allt mellan himmel och jord. För en gång skull har jag lyckats hålla de deppiga känslorna borta och jagat jobb istället. Jag vet att får jag ingen typ av sysselsättning snart kommer jag bli helt dum i huvudet och tro mig det är rätt ansträngade att ligga i fosterställning och känna hur livsglädjen glider ur en. Jag är fortfarande lika pank och fysiskt mår jag inte alls bra, har bland annat drabbats av blodbrist, stressmage, huvudvärk, onödiga extra kilo och konstant hunger och trötthet, säger bara: Fan, vad mitt nya liv suger. Lyckades välta ner en porslinsskål i morse när jag diskade och självklart trampade jag på en minimal bit som jag lyckats missa med dammsugaren. Blodet forsa och smärtan ger mig värk ända upp i knät..fortfarande. Hunger, oro ochh smärta gör det omöjligt för mig att somna. Dennis sover redan jätte tungt efter hans långa skoldag. Nicole som dragit på sig en nattlig förkylning, orolig sömn med feber i några dagar, verkar äntligen blivit bättre. I förrgår fick jag sova i hennes barnsäng för att dämpa oron. I morgon är det onsdag, alltså 3 dagar innan denna veckans möjligheter är slut och jag förhoppningsvis fått minst 3 mejlsvar,bokat 2 intervjuer, fått lönen och träffat 1 doktor.
Ja jag får hoppas på det bästa i alla fall, för det här med att springa runt som en deppig arbetslös grottmamma är fan inget kul!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar