Rastlösheten fångade mitt liv för ett tag och höll ett stadigt grepp, men jag vann nyligen tillbaka makten. Har skaffat en tillfällig sambo i form av Dennis, att ha en till här som ska åt samma håll som mig och den lilla har fått mig att orka upp till det som rastlösheten har sagt nej till. Jag har återförenat Nicole med sin pappa, kvalitetstid medan jag får ordning på mitt.
Jag och Dennis har haft många mysiga kvällar där vi ventilerat våra hjärtan. Men i fredags tog det stopp, jag tappade rösten. Blev en skoldag i tystnad och den tystnaden gav mig tinnitus. Jag tog kontakt med en gammal familjemedlem och vi bestämde att han skulle agera tolk på det som jag hoppades på skulle vara en av mina viktigaste dagar i livet. Han ställde upp och på lördag förmiddag styrde jag bilen åt Östra göinge. Öppet hus på den skola jag var intresserad av att kalla min framtid. Min vän agerade bra tolk och lärarna förstod mitt syfte. Skolans dag avslutade med en "föreställning" av allt de hade att erbjuda och jag visste att det var hit jag ville.
Alla intryck och min ljudlösa stämma gjorde mig trött, trots att jag egentligen var full av lycka, fanns, så mycket jag ville säg. Jag fick vila hos min vän, det blev djupsömn, men när jag vakna var en hes röst tillbaka, hellre det än ingenting. Ny dag hade också skapats. Jag tackade för att han ställde upp och for ner mot Bromölla och hämtade hem min sambo för att i sällskap med honom vänta in vår käre vän Philip för att prata om helgens aktiviteter. Resterande tid av söndagen ägnades åt god mat, gott sällskap och passade även på att starta upp en ny blogg. En blogg för alla ord som jag vill spy upp, har fått ett hem, ett alldeles eget hem.
Ny dag med nya tag och den inleds med vårkänslor, musik och en het dusch. Kanske att jag även lägger upp min nya stolthet, oavsett: välkommen måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar