Ger inte upp!

Bakom det tjocka lagret av smink, dolde sig en brutal trötthet som gapar efter en liten portions stärkande sömn. Med en skakig hand droppar jag Visine i ögonen, en sval hinna av lättnad lägger sig över mina bruna små stenar.
De får inte ge upp än, jag har fortfarande en del kvar att åstadkomma innan jag kan slappna av för kvällen.
Jag mäter upp 4 koppar kaffe, startar den stammande kaffekokare och väntar tålmodigt på att den varma doften skulle fylla mitt kök.
Den bruna vätskan är kanske inte det jag är sugen på egentligen, men jag vet att den falska energin den ger mig, kommer få mig att fortsätta ha kraft till att omarbeta min text beträffande verket "Solen har sin gång" av Hemingway.



Den har inte riktigt velat samarbeta med mig den senaste tiden, utan snarare blandat ihop de små bokstäverna till en enda stor förvirring av gamla ord.
Jag har haft känslan av att jag bara tagit små kliv, fast åt fel håll. Detta har dock bara lett till en strid som mitt fokus nu vill vinna.
Dåsig eller inte, för just i detta ansträngda ögonblick är det åter dags att gå till botten med Hemingways verklighet en gång för alla. Önska mitt litterära psyke en lycka av framgång, för att sedan få prisas med en stillsam tillfredsställelse...