Nu är det exakt en vecka och en vecka sen jag lämnade Jämshög, Blekinge. Så länge har jag dock inte har jag inte bott här upp, men mycket har hänt där emellan. Jag lämnade min x Störbo den blöta fredagen för en vecka sen för att bege mig till det som då va min lägenhet för sista gången, för en sista koll. Jag gick ner för den mörka trappan en sista gång och satte mig i bilen, gav av en suck av lättnad och förväntan och vred om nyckeln. Timbuktu – Jag drar dunkade hårt hur de små högtalarna och jag sjöng med så rösten nästan sprack, för jag drar!
Väl återförenad med mina föräldrar och dotter, någon timme senare i Tyringe, Skåne, var det kramar och fika som gällde. Regnen slog hårt i backen och blåsten kastade om gungan som trasslat in sig. En brutal trötthet åt upp mig och jag föll nästan ihop i soffan under familjens fredagsmys och ingen sista utgång med gänget kunde genomföras utan jag ägnade den sista energin åt att packa det sista innan jag kröp ner i sängen hos min redan sovande dotter, redan vid 22 tiden på kvällen.
Lördagen blev inte riktigt som jag planerat, men den var rätt mysig ändå. Jag hade massa planer sen veckor tillbaka om hur jag skulle spendera min dag ute på gården, packa ut i bilen och umgås med vännerna en sista gång. Jag hann inte ens skriva gå ut som status på datorn, så hade det blivit mörkt, men dagen var inte helt bortslösad. Jag hade betalat de sista räkningarna och skulderna och sa upp en massa bolag man dragit på sig i Blekinge och sen lagade jag en sista lördags måltid till min mamma och Nicole. Det blev stekta kycklingbitar från den kycklingfabriken jag jobbat på tidigare, tillsammans med bacon och grönsaker i pitabröd som vi svalde tillsammans med ett glass rött och jag introducerade programmet "Så mycket bättre" för mamma och vi 3 satt och njöt av vår sista lördagskväll tillsammans detta året. Jag avslutade dygnet med att prata med min älskade innan jag somnade, redo att bege mig dagen efter.
Söndagen startade redan vid 7 på morgonen. Tänkt från början att jag skulle åka då, men istället tog jag igen det jag missat på lördagen. Jag begav mig ut i stallet för att ge min 32 åriga häst den omsorg jag inte kunnat ge honom när jag varit hemma i Blekinge. Den gamla herre tittade på mig med en välkomnande uppsyn och hans växande vinterpäls blev aningen vitare. Jag la ut hästarnas frukost och jag släppte ut hästarna. Det nya tillskottet fjordingen Aska hade jag aldrig rört innan om ens knappt sett, så jag var aningen nervös, men det gick bra trots att jag släppt ut damen först och hon nästan rymde i stället för att äta frukost. Mina föräldrar tittade stolt på mig, när jag sprang ute i hagen och busade med dem för att få en bra bild. Efter det bjöd pappa på en dunderfrukost och närvaron i köket lös med spänning och nyfikenhet på vad som skulle ske. Jag packade ut allt jag skulle ha med mig i min lilla bil och pappa var lika förvånad som jag över hur mycket som fick plats. En sista kopp kaffe sveptes tillsammans med en sista status på facebook innan hela familjen begav sig ner till närmaste mack för att fylla på bilens energi för en 45 mil lång resa och de sista kramarna av stolthet och värme omfamnade oss små flickor som nu var redo för en sista resa för att komma hem. Hem till vårt nya hem, i Värmland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar