Jag var i väg och handlade snus åt min älskling innan. Det kändes som jag gick baklänges och den promenad som vanligtvis tagit 5 minuter tog mer än 15 och mina otränade ben fick arbeta hårt när jag försökte upprätthålla balansen i den tjocka snön. Tanken lockade att smita ut på vägbanan, men så fort jag såg en bil snubbla till en bit bort på grund av de opålitliga spåren som bildats så fortsatte jag motvilligt min vandring i den tjocka snön som fick mig att se ännu mindre ut. Visst är det härligt med motion, men det här var bara överdrivet.
Jag har redan fastnat 2 gånger i snön så hjulen snurrat fram ett obehagligt ljud. Första gången rulla jag ner i diket på väg ut från Kallskog när jag skulle bromsa för bilen framför. Andra gången var faktiskt mer irriterande. Jag fastnade i snön precis utanför vårt hus på plan mark och stod och spann i en evighet innan bilen hitta ett nytt spår att ta fäste i. Som nu säkert vet så hatar jag snö, mest för att jag tycker den är så oberäknelig. Fast nog gnällt, om inget annat kanske jag går ner några kilo av morgondagens kalla vandring och förhoppningsvis blir morgondagen den första händelserika måndagen på evigheter och desutom, en bra måndag! Håll tummarna för oss. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar