måndag 21 december 2009
Hide and seek ska vara Hide and seek!!
Jag drömde drömmar som var sockersöta och smakade grädde. Drömmar fulla av lycka och kärlek. Jag visste att jag bara halv sov, att minsta lilla ljud utifrån verkligheten kunde ta allt det vackra ifrån mig. Jag pressade ihop ögonen, vägrade släppa det jag såg. Imogen Heap hade gått på repeat i flera timmar. Plötsligt bröts den speciella stämman av nåt RnB liknade, som en mix med någon okänd snubbe. Huvudet visste inte riktigt vad den skulle koncentrera sig på. Den udda musiken eller stanna kvar i drömmarnas drömmar? När jag insåg att det var reklam, hade jag inget annat val än att vakna och kolla upp vad som på gick på Spotify. Tydligen hade något nytt "stjärnskott" vid namn Jason Durelo döpt sin låt till watcha say som är en vers från Hide and seek låten med Imogen Heap! Jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Var det verkligen lagligt att göra så där? Kunde man verkligen blanda den där sköna alternativa stilen med vanlig radiomusik? För mig var det som hela dess charm hade blivit våldtagen. Hide and seek är ju inte min favorit textmässigt, men den är ändå otroligt vacker och rörande. Hela den här musikchocken trollade bort vart enda litet minne av sömnens vackra, välsmakade drömmar. Nu känns det som jag har drömt en dröm. Jag sätter igång min favorit låt och pressar hjärnan till att minnas, men det är som bortblåst....Varför ska allt vackert alltid förstöras?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar