flummiga tankar i vintertid

Just nu, i denna stund sitter jag i köket och sjunger julsånger och hittar på sagor med min dotter. Låter jag blicken fara åt vänster ser jag hur snön attackerar den lilla byn med sin kyla och elegans. Jag behöver inte ens slänga en blick åt höger, jag känner doften. Det är mat på gång. Synen av de hastiga rörelserna i stekpannan, får mig att fascineras: Hur får han det att se så enkelt ut, så proffsigt och alltid lika välsmakande?.... Jag tror minsann, jag blev lite hungrig trots allt =) Snöfallet har minskat men än är det inte över. Typiskt. Jag älskar snöns upplysande färg, den förtrollande magin och nästintill värme den ger naturen, när den lägger sig som ett täcke över den nakna ytan. Den döljer allt för en stund, i flera månader bäddar den in saker som tappats till marken. Sakerna faller i glömska tills våren kommer för att berätta deras hemlighet om vart de hållt hus. Trots att snö är vackert och detaljrikt, föredrar jag snö... så länge jag är inomhus i ett hus fullt med värme, juleljus och gemenskap. Maten är färdig, den var läskigt god. Han får mig att le vid varje tugga av avundsjuka. Varför kan inte jag laga mat, så som han?..........