Jag känner mig upprymd av förväntan, nyfikenhet, glädje och vårkänslor. Kan bero på att vi har slutat skolan för typ en timme sen och påsklovet har här med börjat men nej det är inte bara det. Utan tankarna återgår hela tiden till de få minuterna jag spenderade vid en av de många gölarna som låg i lite innan Nytebodaskogarna. Pga stressen för att det var en ganska trafikerad smal väg så blev ju inte bilderna lika bra som intrycket.
Det var var gråmulet men ändå ljust. det var kallt men ändå svalt. Det luktade blöt skog och fåglarnas kvittrande var så högt så att det kändes nästan som de satt på min axel och kvittra rätt in i örat. Det bubblade i vatten, tecken på liv? Med kameran i hand och med en tanke på bra bilder, blev jag mest stående och försökte förstå hur långt mitt öga kunde nå innan konturerna blev suddiga. I all den här rena luften blev plötsligt mina tankar enkelspåriga och gjorde ett återbesök till telefonsamtalet med mamma.
Våra funderingar om vad jag skulle göra i sommar. Jag har verkligen gett upp möjligheten om jobb, men nåt annat då. Nog för det kommer vara många festivaler, vänner och annan glädjefylla man kommer vara med om. men jag behöver nåt mer som gynnar mig. Spekulationerna var många och min ängel till far hade kommit en ny tanke som har invaderat mitt huvud. Ska jag satsa, testa, lära mig nåt nytt och bara släppa alla hinder (jag själv) och kunna ge mig själv möjligheten att skryta för andra att jag också har nåt vettigt att göra? det kändes som jag stod där i en evighet men 4 minuter senare satt jag i bilen igen....och nu sitter jag här igen och njuter av minnet från i morse..vaackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar