När jag var liten ville jag bli en jockey. När jag var liten ville jag bli kusk i enbett. När jag var liten ville jag tävla i hoppning. Nu är jag stor och jag är ingenting av det! Jag har har i alla fall hittat roten till mitt självförtroende. Den finns i hästars närhet. Både på rygg eller sittandes i en vagn bakom. Hela mitt liv har kretsat bland kör hästar och jag har alltid älskat att rida. Nu måste jag betala några hundra lappar i månaden om ska kunna vara involverad i en häst som inte är min egen. Visst jag får mer erfarenhet, utveckling, kunskap och vara nära en massa hästar, men är det värt pengarna....? Jag önskar jag hade råd, tid och möjlighet till att bli en hästmänniska igen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar