Om några timmar...

är det slut på "familjelivet" som har varit i nästan 4 dagar nu som pappa Alex varit här. Det har gått hur bra som helst och Nicole har varit super glad och har sagt : min pappa , min pappa minst 4 gånger i timmen. Jag har kunnat slappna av och kunnat jobba över i skolan, hunnit vila lite på eftermiddagen och fått enorm hjälp med att få lägenheten städad och tvätten hämtad och han har som vanligt stått för den gudomliga maten. Vet ingen som kan laga mat som han.

Relationen mellan oss tre är bättre än någonsin. Så bra att Nicole följer med honom hem om några timmar. Och det är första gången hon följer med dit utan mig. Men vi är redo nu. Vi behöver skiljas och de behöver utvecklas tillsammans. Allt Nicole tjatat om de senaste dagarna är att hon vill leka med kusin Nea och mysa med farmor. Hon är redo, hon klarar sig. Jag är redo, jag behöver det här.
Det kommer kännas sjukt tomt hemma utan henne men jag kommer veta att hon har fullt upp med annat än att tänka på mig. Det enda krav jag hade på Alex var att han skulle fota mycket och enda krav han hade på mig var att jag skulle slappna av dessa dagarna. Så nu ska jag gå hem och packa en väska till enbart henne och sen ska jag låta han gå och hämta henne själv på dagis innan farfar kommer och hämtar dom.