Tiderna har förändrats grupperingarna skiftar men inga är ovänner iaf. Som de flesta har sett på skolan springer ja runt och gosar med philip och en gång i tiden gosade ja nästan lika mycket med kalle men som sagt tiderna förändras men phille består...däremot har jag blivit snällare mot coffe och ersatt petandet med kramar och hänga på axel. Och det har vi la gjort i..öh 2 dar...det tog mindre än 2 dar innan folk börjar kalla oss för turtor duvor och kom fram och frågade om nåt var på g. Det tog mindre än 2 dar innan mattias blockade mig..(tror jag iaf) och det tog mindre än 2 dagar så mår jag katastrof igen.
Vem är inte en sucker för närhet med kramar och en klapp på ryggen, vem känner sig inte uppskattad och känner att den positiva energin smittar av sig så man orkar med flera dagar. Hade två till av den speciella skaran funnits här uppe så hade man väl blivit kallad en äkta kramslyna (!?) Är ju inte direkt så jag springer runt och hånglar upp alla. Det ända jag gör att buffa på de som verkar bry sig om mig för att få uppskattning. Jag vet inte om seperationen från Mr Lääckert har blivit ett faktum just nu...Nej vi har inte varit ihop. Men han var den där man inte ville va utan i sitt liv. Jag har inte träffat han sen ...Jag hoppas inte...att senast jag såg han var på vår födelsedag i september..? visst vi pratar på msn ibland men... Vi har känt varandra i 3 år och träffades nästintill alltid....ingen fest utan han för då va inte jag nöjd...Nu har ja inte träffat han eller nån av folket jag brukar va med där hemma på , ja lika länge. Folk här uppe börja sakta men säkert förändras och vara mindre intresserad av mitt umgänge...Och jag förstår dom, ja menar hur kul är det att hänga med en ensamstående mamma som bara sitter hemma och aldrig kommer på besök själv utan sin dotter och som aldrig verkar ha tid för att ens att träffas. ..
Philip hade nog inte heller funnits kvar om han inte hade börjat här uppe...Alex som var min närmaste vän har verkligen skaffats sig ett liv i Gbg så han ser jag nog inte skymten av förrän till jul....
En kram kanske gör mer skada än vad jag tror....en saknad av omsorg, närhet, ömhet och uppmärksahet kanske är nåt man ska hålla inom sig i stället....andra verkar ju klara det varför gör inte jag det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar