Kände mig som Askungen, vacker och full av möjligheter, men under tidsbegränsning

Igår blev en oväntad dag då jag plötsligt fick höra att Nicole kunde komma och leka med en kompis så jag kunde gå och kolla på en kickboxningstävling som skulle gå av stapel nere i stan. Jag skulle dit, både för att heja på på en av Säffles egna stjärnor Xhevdet Muli, men även för att "socialträna" mig själv lite, då jag trots året i Säffle nästan bara känner Xhedet. Kroppen skaka och plusen slog när jag klev in i den välfyllda lokalen. Inte van vid att gå själv på event och går jag på något här som jag går på är det alltid nåt som Xhevdet håller i, så jag har ju aldrig  varit helt ensam. Få ansikten kände jag igen och de jag kände igen var från Facebook. Trots att det var en sport jag inte vet så mycket om, en sport som innehöll en hel del blod, brutna tår och annat, så var det faktiskt riktigt spännande. Fast jag är glad att jag inte tog med Nicole, även om hon hade vetat att det inte var på allvar så var det ändå lite läskigt. Hon hade kul det visste jag. Ett bekant ansikte hälsade på mig och vi prata en stund och nerverna lugnade sig lite. Tyckte folk kollade på mig, som att de aldrig sett mig förut eller trodde jag gått vilse där jag stod ensam. Blickarna försvann lite när Xhevdet kom förbi och hälsa. Han gick upp ganska sent i matchnummer men han gjorde det med bravur. Tror det var första gången varenda filmkamera av något slag var uppe i luften och ville spara matchen vi alla väntat på. Det skreks och tjoades och alla va på hel spänning, inte minst Xhevdet. Han vann den matchen och alla blev som galna där inne i 5 minuter. Sen var det som stället hade tömts på folk, de hade sett vad de kom för och nu var de nöjda. Fast jag var inte nöjd, jag stanna ett tag till, nu brydde jag mig inte om blickarna, nu hade jag vant mig och gick fram o gratta stadens hjälte.

Trots att matchen var slut och jag var på väg mot bilen, fick jag fortfarande vissa konstiga blickar. I smyg satte jag upp mobilen i ansiktet, som en svart spegel. Det jag möttes av var ovanligt vackert, kvinnligt och jag kunde inte tro att det var jag själv. Jag var tvungen att uppsöka en spegel. *WOW* hallå där Snygging. Jag växte i självförtroende och bara njöt av min egen spegel bild....Det har nog inte hänt på flera månader!
Inte blev jag mindre snygg av att mamman hörde av sig och sa att Nicole gärna fick sova över hos dem. Det betydde alltså att jag var ledig, för första gången sen jag flytta hit var jag ledig på en lördagskväll och det var inte för att jag skulle ha praktik eller jobba, jag var ledig. Jag hade en möjlighet att lära känna staden på kvällstid!

...tills jag insåg att jag inte äger några snygga skor att dansa i längre, nähe...
Men jag kanske kan höra med de väldigt få personer jag känner om de har nått tips på vad jag kan hitta på, kanske kolla på melodifestivalen med dem, så jag slipper sitta hemma, kanske ha vinkväll som vi pratat om så länge eller kanske bara ta en snygg promenad. Ja oavsett vad skulle nått hända, det var ju min chans att få lära känna Säffle.
Fast först skulle jag äta mat, skräpig mat med en massa rödlök som Nicole inte gillar, jag skulle spela hög musik och bara förbereda mig för en kväll utan dess like. Den där pizzan var sjukt god, jag knep hela. Lilla jag knep hela. Plötsligt inser jag att jag inte har några cigg, äh kan snart gå ut o fixa det. Jag möter spegeln en sista gång och inser att jo, jag kan visst göra vad jag vill i mina kängor, för i dag är jag skit snygg. Nästan lite som en Askungen känsla, från att varit grå och trist i flera veckors tid, glöd det verkligen om mig nu och jag så smal och otroligt vacker ut, trots att jag precis ätit en hel pizza. Jag skulle bara krypa under filten lite och välkomna min matfrossa en stund sen skulle kvällen få lov att börja på riktigt. Kvällen som inte ens var 18:30. Det var då jag somnade.....Första uppvaket var vid 23:30, men tro inte att det varade länge, då jag möttes av min spegelbild såg den ut som den gamla vanliga jag...trist. Jag kunde gett mig på natten i stället, men då jag ansåg att min skönhet var enbart gullig igen, kylan lockade inte till någon promenad och mobilen var tyst...Jag sov tills för en timme sen, då återförenades jag åter med min dotter.
Så det där med att lära känna Säffle, som tjugo femåring, den möjligheten försvann framför näsan på mig. Att däremot vara mammaledig, utnyttjade jag till fullo..Askungen känslan kanske återvänder nån vacker dag, men när, det förblir en saga i sig.