Det sägs att drömmarna speglar ens omedvetna och saker du inte ens lägger sekunder att tänka på under dagen, dränker dig under drömmarnas våld. Om jag ska tro mina drömmar är jag orolig för att min bil ska lägga av igen, känner mig jagad i mörker av nåt stort och okänt. Detta skrämmer mig tydligen så mycket att jag kan vakna med tårar, skrik, förtvivlan eller andnöd. Lägger mig i fosterställning i ren skräck - va var det som hände?
Hinner inte ställa den frågan länge förrän jag somnat om igen och nått nytt oftast mycket snällare möter mig. Det handlar alltid om att jag ska hålla ihop en grupp med människor för att nå ett mål. Eftersom vi trivs i varandras sällskap blir resan lätt och vi kan även ta det lugnt och sitta och grilla ute i en skog för att sen åka buss till ett tivoli där jag nästan blir hög på all lycka av alla karusellers snurrande. Jag snurrar och snurrar och leendet går från öra till öra. Jag hör hur en av mina följeslagare som är med i karusellen säger - Är du lycklig nu? Då jag svarar -Ja, jag är lycklig nu, tack för att du finns här för mig. Ska sätta mig ordentligt för att se vem det är jag tackar, vem det är som ger mig fjärilar i magen, trygghet och spänning. Då vaknar jag i ett skratt och verkligheten snurrar.
Besviket tittar jag runt i rummet och hör hur vardagen har börjat, jag vill så gärna stänga mina ögon igen för att åter möta vem det nu va och fråga varför han är så snäll.
De här två drömmarna är inte just för i natt, de har varit konstant i nästan 2 veckors tid, så jag börjar bli lite koko av att sova.
Är du duktig på att tyda drömmar?
