Vi gick ut och rökte och som den vän han är förstod han direkt vad som hade hänt och med tanke på hur glad jag var när han lämnade mig så ville han ha en förklaring. Jag klarar inte av att ljuga för honom så jag berätta om vad som hade hänt, han var en av dem som fick reda på det från början, när dessa attackerna som jag självklart sökt hjälp. Philip kom mitt i konversationen och gav mig dricka som jag så länge velat ha. Vi gick in och jag ner till mitt kaffegäng och Hampus. De hade ätit sallader och jag fick det sista av brödet och lite sås. Jag var så hungrig. Hampus var fortfarande orolig, men lugnade sig när han märkte hur jag tinade när jag åt. Jag förklarade att när tiden är rätt så kan jag förklara det för han, för just då kände jag att det är väl inte helt omöjligt de kommer igen....Sitter i klassrummet, all kreativitet har runnit av, kroppen värker än och jag försöker slå bort tröttheten som börjat svida i ögonen. Det är rast nu, jag ska omge mig av vänner och försöka bearbeta det som har hänt. Det är ingen större fara, mår okej, men livet leker inte...."Usted siempre tendra un lugar en mi corazón, pero sacamos a relucir lo peor de la una de la otra. Todo tiene su signiffico.....O? "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar