Fredagen började ovanligt harmoniskt med en glad dotter och nyttig frukost. Vi kom nästan i tid till skolan och väl där, lyssnade jag artigt när en ung kille höll i en föreläsning om en miljövänlig kultur. Mycket interessant och lagom föreläsning för en rastlös själ. Sen hamnade jag i kaffegruppens sällskap och ägnade mig åt att samla idéer för helgen. Amerikansk fotboll, var det som lockade mest. Min vän Nibals son skulle spela och våran gemensamma vän. Jag blev akut barnledig och ägnade eftermiddagen åt att fixa lite gamla texter, hänga med Hampus, gå till banken och packa lillans väska.
Efter lite missuppfattningar visade det sig att jag var tvungen att köra till Hässleholm för att lämna henne. Innan dess skulle jag inom Bromölla för att lämna Dennis dator. Jag passade på att tanka och käka lite innan jag återvände österut, för att kolla med Dennis, vad han orkade med. Det slutade med att vi satt och väntade på varandras idéer och energi. Plötsligt vaknade han till liv och ville följa med, han orkade inte med att vara hemma mer. Tiden sprang i väg och vi tvär stressade för att åtminstonde komma tillbaka till Jämshög, så jag kunde byta kläder. Vi hann hem, men klockan var galet mycket. Jag var tvungen att ställa in chillkvällen hos Nibal för mannen i huset skulle sova. Hampus hann både dit och hem, men vi dök inte upp. Vi hade väckt liv i Lawrence tanke om att köra ner till söder så jag kunde dansa och han kunde träffa sin tjej. Han trodde vi snacka om någon annan dag, men tackade ja till vår plötsliga resa.
Det bar av mot Mörrum, för att hitta han innan det bar av mot söder.
Väl på väg fick vi göra ytterligare en omväg, men efter mycket om och men kom vi äntligen i väg och jag fick röka mentolcigg fram till Lund.
Väl i trakterna ringdes det och messades det i massor till bland annat Philip för att få tag i nattens två viktigaste vägbeskrivningar. Jag har inte så svårt för att hitta till Staffanstorp, där Lorres tjej befann sig men däremot ogillar jag att leta i det stora samhället, speciellt när jag har bråttom till annat.
Vi närmade oss slutdestinationen blev det många omvägarar för att nå gatan jag varit på as många gånger i Malmö, men aldrig minns vägen till.
Tror vi var framme ca 03:00 och festen på KnasBas var i full gång. Vi träffa Philip och hans älskade Linda och anslöt oss till den avslappnade dansen som fick mig att må bra igen. Musiken var på topp hela tiden och jag fick nästan kramp efter all dans, skratt och gemenskap. Jag var hemma!
Träffade både många gamla älskvärda ansikten och några nya. Träffa även de jag inte blev riktigt klok på. Bland annat en som jag bara vet var Jashars bror. En riktig lurig jävel som jag inte fick grepp om, men nog hade han bestämt sig för att greppa mig. Efter mycket knasigt söta kommentarer i några timmar hade han slutligen fått mig lite på fall, han var enligt mig galet söt och lurig och han gillade det. Han och hans gäng som inte alls har något med festen att göra tjatade om efterfest, men när det väl var dags för mig och Dennis att gå till bilen så såg vi bara hans gäng gå, men inte han.
Han ringde mig lagom till att vi nådde Lindas hem, han trodde alla var kvar, han trodde jag var kvar. Han var kvar, ensam och lämnad på stället.
Han är en vuxen man så han klarade ju sig och sprang i väg på nya äventyr.
Vi blev hämtade in till centrum när festen typ lite innan 10, visst var vi lite sugna på en random efterfest någonstans, men samtidigt var vi för trötta och hade väl tänkt sova lite hemma hos Linda och Philip, men energin var fortfarande på topp, så vi höll låda även där och jag hade hur mysigt som helst med hundarna och jag tror att vetskapen om att det var lördag, gjorde att vi inte kunde slappna av. Vi visste att det var Lundakarnevalen även i dag, att Brus i parken skulle ha premiär, att Holjes näst sista dag gick av stampel och att det var något festligt i Bromölla. Tankarna gick åt alla håll och lika oense var vädret. Så det tog rätt många timmar innan vi äntligen fick på oss sminket och hade vart vart bilen skulle ta oss. Philip och Linda skulle på familjemiddag så vi kunde inte terra dem hur länge som helst.
Solen hade visat sig tillräckligt många gånger så vi valde att se vad Brus i Parken skulle vara för nåt. Som vanligt lyckades jag köra fel, men till slut kom vi fram till Pildammsparken (Tallriken) och möttes av något nytt och as häftigt. Parken var fylld av unga som gamla, små som stora. Kulturkrockar, cyklar, grillning, lek och dans till tonerna av framför allt Minimal/ Tech house och det var helt magiskt. Eftersom vi visste att vi skulle vara utomhus hade vi vi tagit med oss en filt och kameran. Däremot hade vi ingen aning om att vi skulle känna oss som stekta kycklingar redan efter 10 minuter. Ingen aning om vad temperaturen stod på, men det var galet plågsamt. Kläderna förkortades och vattenflaskan användes som dusch i stället. Vi som kom dit fina och väl sminkade var plötsligt inte alls lika heta. Fast efter ett tag pallade vi faktiskt inte bry oss, jag är ju tillexempel inte ett fan av orakade feminister eller extrema funkmänniskor och på det här stället vimlade det av dem och tanken slog mig att kunde jag acceptera att de trivdes med deras stilar och var sig själva kunde vi det också. Trots att jag aldrig varit ett fan av Housmusik och aldrig gjort något sådant här innan var detta en galet mysig upplevelse och trots att jag kom dit med tanken på att jag skulle sova så blev det inte så. Musiken var för bra. Vi avnjöt både isglass och en iskall läsk för att klara av den bränande hettan. Man kände sig klen när man låg där och gnällde och framme vid "secenen" mitt i parken stod en man på minst 60 + och dansade allt vad han orkade nästan hela tiden från start till slut. För han var inte värmen ett hinder. Jordfolket kom och man kände sig inte lika ensam längre, en av dem Veronica fick upp upp ögonen för oss och hon hamnade hos oss och hon och Dennis fann varandra och munnen gick i massor på dem. Fler anslöt sig och skratten ekakde bland träden. Vi skulle egentligen åka hem när solnedgången började märkas av, men det slutade med att vi var kvar i parken till någon timme innan de skulle sluta spela. Jag hade bäddat ner mig i en liten kokong av filten och mös av den härliga musiken och det underbara sällskapet, men när vi väl reste oss upp så hade jag solfrossa och bilvärmen var nästan på max. Klockan var lite efter 22:00 när vi lämande den stora stade och hade valt att styra bilen hemmåt.
Min mobil hade dött och bensinen var snål i den lilla gröna lådan. Vi kunde inte nå Lawrence, han var kvar i söder och jag hoppas han kunde ta sig hem lugnt och säkert i dag. I alla fall, resan hem gick snabbt och jag tror även Dennis hade börjat vänja sig vid tonerna som spelats hela dan och vi lät P3 dans och Radio Malmöhus erbjuda sina elektroniska toner också, än var vi inte helt mättade på musiken, men vi var mättade på fest. Vi stannade några gånger på vägen för att hitta energin igen, men slutligen efter 23 tiden nådde vi Bromölla igen. Jag tackade Dennis för hans sällskap och begav mig hemåt åt Jämshög igen! Väl hemma sprang jag in i duschen och lät min brända kropp få svalka sig i ljummet vatten, efter det kände jag mig renare än någonsin och bäddade ner mig tryggt och välmånde i soffan. Tog dock en evighet innan jag vaknade igen, jag sov som aldrig förr och tanken vid att sätta mig i bilen gjorde mig bara ännu tröttare. Men slutligen var jag illa tvungen. Jag packade lite kläder och tog med min söndriga dator för att sedan lasta in mig i bilen något försenad.
Efter en dryg timme ute på vägen så nådde jag äntligen Tyringe och föräldrahemmet. Nicole sprang ut och mötte mig vid bilen och kastade sig i famnen på mig. Vi gick in och fikade och jag skvallrade lite för mamma om helgens bravader och visade bilder och videoklipp som jag hade. Nicole och jag mös i soffan, men hon var för pigg och sprang i väg och målade och jag somnade. Vaknade lagom till middagen och hase mig upp. Det var jätte gott och efter det så fick Nicole komma ut och gunga lite. Efter det gick vi och hälsa på hästarna. Jag fick panik över det långa gräset och tvångs starade den nya gräsklipparen. Den vägde fan lika mycket som en liten ponny och jag höll på att trassla in mig i elstängslet och min redan så ömma kropp fick sig en otrevlig massage. Jag fick bryt och gick in och svor över den.Planen om att klippa mer i morgon, var som bortblåst. Jag hade hållt mig rökfri sen i natt och det började kännas av. Jag bet av alla som inte sa det jag ville höra och provade med nikotintuggumi och kakor. Är inget panikartat röksug, bara irriterat. Inlägget tog över en timme att skriva, men under tiden skaffade jag Spotify till föräldrarnas dator så det gör inget tycker jag!
I morgon väntar en massa as viktiga telefonsamtal, en tur med någon av gräsklipparna, en runda i stallet, bus med Nicole och i bästa fall en tur till Hässleholm för att träffa min kära cän som stått ut med att inte träffa mig på flera månader.Där emot på tisadag ska jag ut på ytterligare en roadtrip, fast det är med buss så det räknas inte helt, därefter fortsätter den lite till innan jag slutligen kommer hem till Jämshög igen på tisdag kväll!!
Så i morgon måste jag verkligen upp, även om jag vet att jag inte vill det!
Skit, vad jag älskar min säng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar