Nu har det gått 5 dagar sen vi kom hem med "det sista flyttlasset" från Värmland och i förrgår började eftersändingen av posten fungera. Nu är jag skåning på riktigt, igen. Kroppsligt har jag inte landat i mitt nya liv än, krämporna går om varandra och sömnlös var och varannan natt. Men jag kunde inte haft ett bättre boende just nu. Vi bor åter på den lilla hästgården i västra delen av Hässleholms kommun, som har varit mitt föräldrahem de senaste 12 åren. Har 3 glada ponnyer att mata, en ridbana i fall man vill träna igen, trafikfri gård, riktigt fin natur runt om och gångavstånd till det lilla samhället. En kvarts bilfärd så är jag inne hos mina närmaste inne i staden. Varma kramar och härliga skratt får mig att glömma varför jag är hemma, om så bara för en stund.
Just nu har jag inte alls lust att bo i någon lägenhet igen, för bitter och öm. Vi trivs bra här, egentligen .Än så länge är det snöfritt och då lockar även utedagar. Nicole trivs på sin skola, nöjd med sitt plötsliga byte och det gör mig lugn. Nu ska bara jag själv bli lugn också, så kanske jag blir hel igen. Trots att klockan bara är lite efter 21 och jag helst ser Historieätarna på SVT1, så är jag helt slut och det är snarare sängen som lockar. Så god natt, i morgon är en ny dag ute på landet i nordöstra Skåne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar