Hitta precis bildbevis på den 17 oktober 2010 var det -4 i Säffle, min bil hade frusit och det var min 10:e dag på besök i Värmland. 17 dagar i Säffle och förblindad kärlek var tydligen allt som krävdes för att jag skulle slita loss mig från min familj, boende, vänner, min älskade häst, fester, Skåne, dra Nicole från hennes pappa & familj. Ca 50 mil norrut mot okända marker och oviss framtid i en liten bil, ensam med litet barn.
Här sitter jag nu exakt 2 år senare, på exakt samma gata i Säffle, med ny liten bil, i en alldeles egen lägenhet, med en ny härlig kärlek och nya härliga bekantskaper.
Det blev kärlek vid första ögonkastet (Säffle) och det är väl den kärlek som bestod längst och trots arbetslöshet, vill jag inte göra slut. Minst 500 mil har jag kört och flera tusen kan jag tänka mig än. (Dock inte för alltid) Nån dag bär det av hem, på riktigt, men inte än, för här bor jag. I Värmlands sydligaste gräns.
Fast gammal kärlek rostar aldrig...."Hemlängtan" är stor. Det jag lämnade en gång, har jag fortfarande kvar. Ja nästan allt i alla fall.
20 minuter. Så lång tid tog för mig att förvandla min svenska till den skånska jag egentligen äger. I ett möte med en man från Helsingborg. .
Hur blir då min dialekt efter ett möte med flera personer från Hässleholm, i Hässleholm?
Jag längtar bort, efter lite sinnesro i min hopplöshet av kylig höst och stillasittande arbetslöshet. Det förstår du väl, Säffle?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar