Ibland, bara sådär, precis som ett sockersug känner jag längtande kärlek som pulserar och glädjetårar som försöker rymma ur mina ögon som minns. Minns dig. Jag vill bara springa rätt upp i din famn och aldrig släppa. Sitta där och vara gråtmild och tjata om hur du får mig att bli tokig av saknad utan att ha gjort något mer än att vara dig.
Du är inte som alla andra, dig kan man inte förvänta sig några blommor o blad, romatiska uttryck eller allt annat som man som kvinna brukar bli bortskämd med. Åh, jag önskar alla kände dig, att alla fick förstå hur ovanlig ärlighet och olik framtoning, faktiskt kan vara riktigt kärleksfullt och skänka trygghet.
Ja, nu är jag sån där igen. Lite sådär vilsen och kärlekstacksam för dig...och du är inte här. Är det inte typiskt. Vill faktiskt gråta. Av lycka. Ha en kram och va lite tjatig. Kom hem, gärna nyss!
Tack o lov är jag inte alltid sån, då tror jag du tröttnat. Kärlekskrank qvinna, vem vill ha det jämt??
Nej, tusan sån kan jag inte vara jämt, måste ju vara lite jobbig också, men jag lovar. Jag är alltid dig tacksam och full av kärlek för att jag mötte dig Pär H....Oj nu kom han hem bara för det. Nu ska här pussas!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar