Familjen Vi

Här är vi, mitt ute på landet. Alldeles själva för första gången. Bara vi tre. I ett stort stort hus. Jag känner mig så vuxen. Fast vi är alla utspridda, inget gosigt fredagsmys i soffan, vårt fredagsmys är i olika rum. Här sitter jag tillbaka lutad i den lagom sköna skinnfåtöljen, surplar på min grönsaksjuice (som min hälsosamma pojkvän mixat ihop) och blickar upp mot den silvriga plattan som visar min favorit kanal. Animal planet. Jag älskar naturprogram.Jag älskar att titta på naturprogram, i lugn och ro. Mitt hår står som en liten konstnärlig boll på huvudet och den söndertvättade skjortan från 90-talets början ger mig en lagom njutningslook. Det syns helt enkelt att jag gillar det här. Jag trivs
Den lilla flickan på fem har inte somnat än, hon ligger i rummet bredvid, läser en bok och småpratar lite med mig på avstånd. Hon är så nöjd med att få vara här, hon envisas med att upprepa detta, trots att vi redan sagt God natt.
Han har ett timmar långt möte med sin dator och Diablo (tror jag det heter.) Han har en egen stund i lugn och ro. Precis som jag. Han blick är fast i datorns brutala våld och han verkar helt ha glömt tid och rum. Det var länge sen vi hade egentid, tror jag. Inte bara föräldrar behöver egentid, även par. Om så bara för några timmar. Det tror jag ni alla håller med mig om...
Innan i kväll var det skyfall här, vinden fick regnet att slå i fönsterna, de klargula åkrarna bockade sig artigt åt sidan. Det var så naturligt, så vackert. Jag trivs här. Här med min familj. Familjen vi