Det känns som en evighet till i morgon kl.9:30

Det bästa med min bärbara dator är att den är så liten att jag kan bära runt den på en arm, för stilla kan jag då fan inte sitta. För 3 dagar sen, började lite smått. Nått var fel, men ääh. I natt eskalera det och varje andetag är en ansträngning i liggande eller sittandeläge. Den bästa stunden i dag var när jag gick över 5 km med en vän och talade om allt mellan himmel och jord, det fick mig att glömma. Promenaden varade inte för evigt och det blev gående bord för min del under middagen i kväll. När jag ringde vårdcentralen tyckte de att min allmänläkare skulle ta hand om det, men jag ville helst få hjälp av en kvinnlig läkare, men då fick jag också räkna med att läkarbesöket inte blir av förrän i morgon då hon inte tyckte värken och illamåendet var illa nog. Jag har ju ingen feber så då ska det väl inte vara nåt allvarligt. Jag tog hennes ord, då jag inte har råd att vända mig till Karlstads sjukhus, då det är för långt bort. Dock vet jag att jag aldrig haft feber förut när det rört sig om rejäla smärtor och enormt illamående på grund av mitt underliv.

Året var 2009, jag skulle precis göra ett avslutande arbete i naturkunskap. Jag hade valt att göra ett arbete om bokskogar och begav mig bort till Ryssberget i Sölvesborg. Det var maj månad och Blekinge var så grönt och fullt av liv. Jag åkte runt och fotograferade stora delar av berget till mitt arbete, mitt skolarbete som jag verkligen tänkte satsa på.3 timmar hade gått, det var nära lunch, jag började gå tillbaka på skogsslingan som ledde mig ut från reservatet. Jag kände hur det högg till i magen, i nedre delen. Jag var nog hungrig tänkte jag. Jag åt och planerade men värken försvann inte. Den låg där och nöp mig. Plötsligt var det som någon sköt mig i underlivet och jag ramla baklänges i soffan. Andningen blev svår, värken fick tårarna att spruta och illamåendet fick mig att ramla ihop på golvet. Paniken steg eftersom jag inte kände igen vad som hände. För att flytta fram klockan några minuter, så satt min bästa kompis vid min sida och min mamma höll mig i handen. Blurigt och plötsligt satt hon o jag på akuten i Karlshamn. Vet inte vad de kom fram till, inte mer än att jag behövde skickas till stora sjukhuset i Karlskrona och där de efter många timmar kom fram till att jag hade en cysta på livmodern, en cysta som krävde en operation, ett ärr på 15 cm och minst en månad med smärtstillande. De sa de kunde hända igen, inte lika stor som 15 cm, men onda cystor.

Det hände igen, samma år på julafton. Inte långt ifrån att Kalle och hans ju skulle börja, klarade jag inte mer och jag befann mig åter på sjukhus med min mamma, dock i Kristianstad. Där låg jag ihopkrupen på golvet under hela Kalle. Att få hjälp på självaste julafton tog ju sin tid. Väl inne hoppades jag faktiskt på att det skulle röra sig om en nerv som var i kläm, men efter ett kladdigt ultraljud fick jag åter se en sån där rund "boll", åter en cysta alltså. Dock var denna plågsamma "boll" för liten (2 cm) för att opereras bort så det var åter en rejäl dos av smärtstillande som gällde i en evighet tills den hade släppt och allt åter var normalt..

Det är knappt 3 år sen och smärtan nu är den samma som då, skillnaden är tillgängligheten för sjukvård. Kanske har jag fel, kanske en nerv i kläm, kanske åter en cysta, oavsett vad det är så stör det mig åter mitt under ett stort projekt och jag hoppas att jag slipper vara lika sömnlös i natt. Det är bara en natt till, men den natten får det att kännas som en evighet till i morgon kl. 9:30, då jag äntligen ska få svar på vad detta är. Håll tummarna*, håll tummarna för allt*

Det sägs att man kan fria i dag - skottdagen

Jaha, men vad gör man om man inte har någon att fria till? Singel, ensam, lonly. Det tänkte de inte på när det kom på den här urgulliga tradition. Nej antagligen inte. "Ja, men du har säkert inte träffat den personen än, men kommer säkert göra senare i dag". Jaså, inte för jag hade någon tanke att fri till random män på vårdcentralen, då det antagligen är det enda ställe jag kommer befinna mig förutom hemma, men tack för uppmuntran. En annan vän föreslog jag skulle gå till gymmet..åter igen. tack för uppmuntran, va ni är söta som tycker lite synd om lilla mig för att jag inte anser att jag har någon att fria till en dag som denna, skottdagen, kvinnornas frieri dag. Inte min dag, kanske en annan dag.

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:PostcardLeapYearPATH1908.jpg

J-son. En låt helt i min stil. Han är söt

Fiskgratäng

Funderar på att använda det ordet som den nya svordomen. Barnvänligt i alla fall. På tal om barnvänlig hörde jag en bra "översättning" på ordet kåt som dottern lyckades snappa upp när två andra stod och prata. Den ena reagera snabbt och sa att det betydde levnadsglad. Ja den räddningen verkade göra att orden inte alls var lika spännande längre och hon glömde det helt. På tal om dottern, har jag kämpat i åratal för att folk ska minnas mina namn rätt. Amelie, brukar alltid bli Amalia och Nubia blir alltid ja allt annat utom rätt. Hade möte i måndags med en viktig tant. Nog kom hon ihåg mitt namn, tror jag. (hon sa det inte så ofta) men när hon fick höra Nicole, tog det inte många minuter innan hon glömt det. Däremot Nubia gick hem, så enligt hennes papper heter Nicole "Nubia". Jag fråga Nicole om jag fick börja använda det som första namn istället för mellan. Nicole sa nej.
Ja så kan det gå ibland när man tänker högt...

Kände mig som Askungen, vacker och full av möjligheter, men under tidsbegränsning

Igår blev en oväntad dag då jag plötsligt fick höra att Nicole kunde komma och leka med en kompis så jag kunde gå och kolla på en kickboxningstävling som skulle gå av stapel nere i stan. Jag skulle dit, både för att heja på på en av Säffles egna stjärnor Xhevdet Muli, men även för att "socialträna" mig själv lite, då jag trots året i Säffle nästan bara känner Xhedet. Kroppen skaka och plusen slog när jag klev in i den välfyllda lokalen. Inte van vid att gå själv på event och går jag på något här som jag går på är det alltid nåt som Xhevdet håller i, så jag har ju aldrig  varit helt ensam. Få ansikten kände jag igen och de jag kände igen var från Facebook. Trots att det var en sport jag inte vet så mycket om, en sport som innehöll en hel del blod, brutna tår och annat, så var det faktiskt riktigt spännande. Fast jag är glad att jag inte tog med Nicole, även om hon hade vetat att det inte var på allvar så var det ändå lite läskigt. Hon hade kul det visste jag. Ett bekant ansikte hälsade på mig och vi prata en stund och nerverna lugnade sig lite. Tyckte folk kollade på mig, som att de aldrig sett mig förut eller trodde jag gått vilse där jag stod ensam. Blickarna försvann lite när Xhevdet kom förbi och hälsa. Han gick upp ganska sent i matchnummer men han gjorde det med bravur. Tror det var första gången varenda filmkamera av något slag var uppe i luften och ville spara matchen vi alla väntat på. Det skreks och tjoades och alla va på hel spänning, inte minst Xhevdet. Han vann den matchen och alla blev som galna där inne i 5 minuter. Sen var det som stället hade tömts på folk, de hade sett vad de kom för och nu var de nöjda. Fast jag var inte nöjd, jag stanna ett tag till, nu brydde jag mig inte om blickarna, nu hade jag vant mig och gick fram o gratta stadens hjälte.

Trots att matchen var slut och jag var på väg mot bilen, fick jag fortfarande vissa konstiga blickar. I smyg satte jag upp mobilen i ansiktet, som en svart spegel. Det jag möttes av var ovanligt vackert, kvinnligt och jag kunde inte tro att det var jag själv. Jag var tvungen att uppsöka en spegel. *WOW* hallå där Snygging. Jag växte i självförtroende och bara njöt av min egen spegel bild....Det har nog inte hänt på flera månader!
Inte blev jag mindre snygg av att mamman hörde av sig och sa att Nicole gärna fick sova över hos dem. Det betydde alltså att jag var ledig, för första gången sen jag flytta hit var jag ledig på en lördagskväll och det var inte för att jag skulle ha praktik eller jobba, jag var ledig. Jag hade en möjlighet att lära känna staden på kvällstid!

...tills jag insåg att jag inte äger några snygga skor att dansa i längre, nähe...
Men jag kanske kan höra med de väldigt få personer jag känner om de har nått tips på vad jag kan hitta på, kanske kolla på melodifestivalen med dem, så jag slipper sitta hemma, kanske ha vinkväll som vi pratat om så länge eller kanske bara ta en snygg promenad. Ja oavsett vad skulle nått hända, det var ju min chans att få lära känna Säffle.
Fast först skulle jag äta mat, skräpig mat med en massa rödlök som Nicole inte gillar, jag skulle spela hög musik och bara förbereda mig för en kväll utan dess like. Den där pizzan var sjukt god, jag knep hela. Lilla jag knep hela. Plötsligt inser jag att jag inte har några cigg, äh kan snart gå ut o fixa det. Jag möter spegeln en sista gång och inser att jo, jag kan visst göra vad jag vill i mina kängor, för i dag är jag skit snygg. Nästan lite som en Askungen känsla, från att varit grå och trist i flera veckors tid, glöd det verkligen om mig nu och jag så smal och otroligt vacker ut, trots att jag precis ätit en hel pizza. Jag skulle bara krypa under filten lite och välkomna min matfrossa en stund sen skulle kvällen få lov att börja på riktigt. Kvällen som inte ens var 18:30. Det var då jag somnade.....Första uppvaket var vid 23:30, men tro inte att det varade länge, då jag möttes av min spegelbild såg den ut som den gamla vanliga jag...trist. Jag kunde gett mig på natten i stället, men då jag ansåg att min skönhet var enbart gullig igen, kylan lockade inte till någon promenad och mobilen var tyst...Jag sov tills för en timme sen, då återförenades jag åter med min dotter.
Så det där med att lära känna Säffle, som tjugo femåring, den möjligheten försvann framför näsan på mig. Att däremot vara mammaledig, utnyttjade jag till fullo..Askungen känslan kanske återvänder nån vacker dag, men när, det förblir en saga i sig.

Somnar till välbekanta toner från förr

Bilden har de nog handplockat för att ge känsla, dock känner jag denna vackra fröken lite grann och vet att fröken från Malmö, befinner sig på Fullmoon festival i Tyskland för ex antal år sen när denna bilden togs. Ingen kan kan dansa som den kissen. Visst är hon vacker? 
Hon förmedlar verkligen den känslan som flödar i oss alla när vi dansar förenat till denna musik.Träffade henne senast på nyårsafton tillsammans med majoriteten av alla våra gemensamma vänner och vi dansade alla hela natten lång. Det var glädje, gemenskap och framför allt kärlek. //TechnoAnkan

Telepatisk förmåga???

Jag tror ju knappast du läser min blogg och särskilt då den inte längre länkas på FB så du kan se den, men plötsligt, ett fåtal minuter efter förra inlägget skicka du ett sms.Först anklaga jag nästan dig för att ha skickat fel, men nej så var inte fallet, det var mig du ville nå. Sen min lur la av, nästan i samband med att jag kom tillbaka till Värmland från min månad nere i Skåne med dig, med er, hade jag förlorat ditt nummer och detta måste ha skett efter den 23 januari, för vi pratade precis innan du skulle bege dig av på din långa resa ut i den varma hettan i öst och va borta i en månad. Ditt sms var fåordigt och just de orden kunde vara från många av mina vänner, då det är en del vänner som kunde skrivit så och det är många vänners nummer jag inte länge har. Jag behövde bara rabbla siffrorna en gång i huvudet sen visste jag direkt att det numret hade jag rabblat förut, många gånger förut.Vår konversation varade i timmar och jag var glad, så glad. Jag har en telepatisk vän och det är du. Tack för att du finns, för att du minns och för att du är du! Peace

Såg en bild på facebook - fy vad jag saknar er!

För 16 minuter sen lades bilden upp på ditt bländande leende och din gyllebruna hud. Välkommen hem till kylan. Där sitter ni i vanlig ordning en fredagsnatt och skålar med era ölburkar och av bilden att läsa har ni lika kul som alltid. Hemma hos dig är det alltid varmt oavsett kylan utanför. Dina vänner, våra vänner är de bästa man kan möta och sist jag träffa er skratta jag så jag kved och det pågick långt in på förmiddagen, som i vanlig ordning. Det är vid den här tiden allt börjar "hemma", inte för att jag brukar vara ute här och se om staden lever, men rätt säker på att den staden leder med hästlängder i liv. Där brukar folk sällan sluta väsnas innan 5 och alla känner verkligen alla så oftast är det bara en enda stor fest, eller två. Vad jag vet har jag varken tid eller råd att återvända för besök förrän i juni, om ens då. Jag är ledsen om jag kanske åter igen sviker våra sommarplaner, men jag hade inte räknat med denna "fattigdom" som bet mig när jag återvände hit. Att CSN skulle säga tack å hej, var ju inte vad jag räknat med. Dock ska jag kanske inte säga att det är helt kört än,att det fortfarande finns en chans att jag kan nå sydliggare breddgrader med er, som jag lovat i snart 7 år!

Har jag tur förlåter du mig åter och vi förblir vänner i ytterligare 7 år till. Jag är inte världens bästa vän, men jag trivs i ditt sällskap och du har alltid livat upp mig och jag hoppas nästa möta blir minst lika fantastiskt som förra återföreningen vi hade då jag trodde du skulle kväva mig i dina kramar. Höjer glaset mot den stjärnlösa himlen och skålar för dig, för er, för oss. Ses!

Original vs Parodi

Original - Kartellen

Parodi - Karusellen

Labyrint - Tribulations,.

Regi av Masse Salazar (The Salazarbrothers) som fick pris för denna videon på Kingsize galan

Eller nej, jag kanske inte ska sluta med mina VGfasoner i alla fall..

3 av 6 uppgifter är inlämnade, 3 VG. Ska påbörja 4 alldeles strax, det är ju helg nu och som alla andra helger roar jag mig med att plugga, kedjeröka och lyssna på konstig musik. Min kreativitet har jag lagt på is, eller i alla fall på 140 tecken (twitter), mer än så hinner jag inte. Hinner inte läsa böcker heller, allt får vänta till juni och oj vad lycklig jag kommer vara då. 

I dag kom mitt schema inför detta skolårets sista praktik - på ett gruppboende i stan. Hittills har jag varit på äldreboende och i kommunal hemtjänst, så detta blir helt nytt och vem vet, kanske mitt nya yrke. Nej, dumt att ropa hej än, har redan ett arbete, en tjänst och jag trivdes, men som sagt just nu är det yrket lite för tufft för mig efter min svacka och än ser jag ingen återvändo, men visst hoppas jag på att bli den jag var igen, men innan dess ska jag fortsätta vara den jag varit i hela tiden i 1 års tid (även om det tar emot ibland) - VGtjejen. 

Jag måste sluta göra skolarbete på VG nivå!

Jag vet inte om jag underskattar eller överskattar min förmåga med att skriva skolarbete och klara av det dagliga livet....Antagligen överskattar, då jag av automatik och en liten del vilja skriver intensivt på uppgifterna. Dagar, nätter och allt där emellan ägnas åt studier och efter ett tag kommer den där onda cirkeln av förtvivlan tillbaka och det går saktare och saktare och jag känner hjärtat slå snabbare till den grad att svetten trycker fram ett illamånede som åter värker i tårkanalen. Ja där ni mitt 2012, hittills.
Jag får hjärtklappning när jag ser mina gamla arbetskamrater, jag känner mig feg och töntig som inte jobbar samtidigt som jag pluggar. Jag försöker koncentrera mig på skolarbetet, försöker inse att jag inte är redo för jobb, men ibland känns det som jag inte är redo för plugg heller. Av ren automatik sitter jag nu här med 1 av 2 uppgifter som är skriven i VG anda, men uppgift 2, där tappade jag glöden helt och det ser slarvigt ut för att vara jag och åter är jag besviken på mig själv. Har jag skrivit på det här arbetet i nästan 3 dagar bara för ett G. Min räddning är Holgers Café, inte för att det är ett café utanför att det är den perfekta studiemiljön. Jag är i sociala sammanhang utan att behöva vara social, behöver bara le, de har perfekta platser som gör att man vågar lämna datorn om man ska på toan, de har gott kaffe, utsikt och tankarna blir inte så spretiga här. Dock kan jag ju inte sitta på Café varje dag, just nu letar jag efter en ny plats som kan ge lika bra studiero, dock är hemma för stökigt och tyst och skolan blir jag för rastlös av den tråkiga utsikten och ensamheten, men det lär bli att jag hamnar där i morgon om inte måendet svackar igen. Wish me luck!

Ny följetong med Sveriges bästa Jesper!

Calle 13 - så tunga

EN HYPOTES SOM KAN BLI VERKLIGHET..VILL VI VERKLIGEN DETTA SÄFFLE?

Alla i Säffle, Värmland: Det finns tankar om att bygga nya parkeringsplatser på torget och öppna upp för trafik förbi Pekås och ut på Hyttegatan. Detta skulle även innebära att gatstenar, gatbelysning och inte minst träd kommer att rivas upp för att detta ska bli möjligt. Allt för att få mer tillgänglighet till de affärerna som ligger där. Då undrar jag och säkert många fler, är det värt det kommer vi/ni shoppa mycket mer om detta sker? Är det en tanke ni vill stoppa eller bryr ni er inte, utan tycker det är upp till Säffles politiker att bestämma hur Säffle ska utformas och utvecklas. Diskutera det hela med mig?

Till ljudet av hemkomna grannar och i skenet av min röda "porrlampa"

En annorlunda fredag har gått av stapel. Vi fick besök och inte av någon som var gammal nog att vara mina föräldrar, utan hennes förälder. Det var ett tag sen han var här, det var ett tag sen vi sågs överhuvudtaget. Han lagade mat, inget speciellt men gott var det, enkelt. Vi har pratat o skrattat, de har busat och vi har vräkt i oss massa gott. Nu ligger han och sover tungt ute i teve rummet.
Den senaste tidens berg och dalbana i min vardag håller i sig, men jag har lyckats ta makten ifrån mörkret och svart har blivit mellangrå, ibland glimtar av ljusgrått, känns som det dröjer länge till ljusets klaraste färg igen, men jag vet att jag inte heller kan gå och vänta på den. Jag måste försöka, om så små steg i taget. Små ovanliga små steg i väntan på.
Jag ligger här i min säng och lyssnar på grälet av hemkomna grannar vars gräl nått den nivån att den ekar över hela gatan. Att de bråkar är inget nytt för mina lyhörda väggar, att de kommer hem så här dags är ingen ovanlighet med tanke på vad det är för dag. Allt är som vanligt och här ligger jag.
Medan jag väntar på sömnens vilja att träda i kraft, funderar jag på vem det var som döpte den där röda IKEA lampan till "porrlampan"?
Var det personen jag fick den av eller var det kanske till och med jag själv? Antagligen alla tillsammans. Det är en lampa som snart varit i mina ägor i två år och nästan alltid varit placerad i mitt sovrum så att jag sakta men säkert kan förtrollas in i kärlekens röda färg och förhoppningsvis drömma vackra drömmar. Som en modern drömfångare....
I morgon är en ny dag och här ligger jag, till ljudet av hemkomna grannar och i skenet av min röda "porrlampa". God natt,
Marvin Gaye – Sexual Healing

Enligt mig den absolut bästa låten med Whitney Houston! R.I.P

Sjunger i kapp med Whitney Houston medan jag står i telefonkö och hatar Telenor

Så kär man varit till hennes låtar, ung dum och blind och inte minst snyftig. Ja herregud va jag brölat och kastat saker omkring mig. Särskilt till låten -I have nothing. Det var framför allt i samband när jag var ihop med hiphopKenta för si sådär en 10 år sen, minns dock inte varför jag reagera så känslosamt, men jag var väl redan då sämst på att va flickvän, då jag var full av drama. Fast trots detta är Kenta och jag vänner sen massa år tillbaka och jag kan faktiskt lyssna på till exempel den låten utan att relatera till honom, för nu är det bara en väldigt bra låt.
Jag försöker dock att undvika att ta för höga toner då jag har telefonen tryckt mot kinden i väntan på att någon ska svara. Så har jag suttit i snart en timme. Av 4 jag skulle ringa har jag fått tag i 3 på den timmen. Det är ju måndag, alltså en hel omöjlighet att ens hamna i kö utan att somna av tristess. Jag tänkte jag skulle banta mina räkningar lite, då jag dragit på mig en del genom året. Fick mig dock en chock när jag ringde med inställningen att återta mitt Bredbandsbolag och be Telesnor att dra åt helvete....Nej nej, Telenor är inga man tar makten ifrån, de borde bli politiker!
De vet verkligen hur de ska trolla sina kunder till att falla för deras erbjudanden för att sedan låta kunderna slava under orimliga fakturor i evigheternas evigheter och skulle man vilja bryta detta i förtid kan man räkna med att få betala tusenlappar man inte ens har och det vet dom!
Det dyraste Bredbandsbolaget har kostat mig var 1000 kronor och då sa jag inte ens upp dom, dessutom har det sjukt mycket bättre kundservice och reklam!
Nu sitter jag i kö för att åter tala med dem, men för att säga hejdå, älskar er men är fångad hos Telenor. Blä. Är typ skit sur. Tur man blir glad av Whitney

I drömmarnas verklighet

Det sägs att drömmarna speglar ens omedvetna och saker du inte ens lägger sekunder att tänka på under dagen, dränker dig under drömmarnas våld. Om jag ska tro mina drömmar är jag orolig för att min bil ska lägga av igen, känner mig jagad i mörker av nåt stort och okänt. Detta skrämmer mig tydligen så mycket att jag kan vakna med tårar, skrik, förtvivlan eller andnöd. Lägger mig i fosterställning i ren skräck - va var det som hände?
Hinner inte ställa den frågan länge förrän jag somnat om igen och nått nytt oftast mycket snällare möter mig. Det handlar alltid om att jag ska hålla ihop en grupp med människor för att nå ett mål. Eftersom vi trivs i varandras sällskap blir resan lätt och vi kan även ta det lugnt och sitta och grilla ute i en skog för att sen åka buss till ett tivoli där jag nästan blir hög på all lycka av alla karusellers snurrande. Jag snurrar och snurrar och leendet går från öra till öra. Jag hör hur en av mina följeslagare som är med i karusellen säger - Är du lycklig nu? Då jag svarar -Ja, jag är lycklig nu, tack för att du finns här för mig. Ska sätta mig ordentligt för att se vem det är jag tackar, vem det är som ger mig fjärilar i magen, trygghet och spänning. Då vaknar jag i ett skratt och verkligheten snurrar.
Besviket tittar jag runt i rummet och hör hur vardagen har börjat, jag vill så gärna stänga mina ögon igen för att åter möta vem det nu va och fråga varför han är så snäll.
De här två drömmarna är inte just för i natt, de har varit konstant i nästan 2 veckors tid, så jag börjar bli lite koko av att sova.
Är du duktig på att tyda drömmar? 

I bland bränner sanningen mer än en het stekplatta...

Är världens sämsta kompis

Ibland saknar jag mina vänner, de som en gång i tiden stod mig sådär nära att jag kunde känna deras andedräkt värma min nacke. Några av dem hade jag känt långt innan min mammaroll hade nått mig, andra kom så plötsligt men brände sig fast i hjärtat. Vissa av dem avisa jag, andra sårade jag. Ändå fanns de där när jag bad om ursäkt, när jag hörde av mig, när jag åter var tyst som en mussla. Mitt hjärta skaver av längtan och de minnen jag äger med dem. Dock gjorde han slut, han sa det fick va nog. Vi hade haft vår tid ihop, men nu fanns jag inte där. Hans ord sprängde i kroppen, men jag visste han hade rätt. Jag finns inte längre där, vi umgås inte, vi pratar knappt. Facebook är inte på riktigt....

Bästa låten med Lil wayne. Bruno Mars, ja han är alltid bra!

kärleksfull sällskapspaus

I helgen har mina föräldrar varit här. Det har fått ner mig på jorden lite. De får mig att känna mig trygg och en gnutta lugnare. Vi åt väldigt fin mat på Stenmagasinet, som min kaffekompis tipsa om, när jag sa " Jag vill visa Säffle från deras bästa sida."
Ingen djungel men mer färger och liv har nu nått mitt hem. Jag har helt enkelt gått och blitt med växter, väldoftande nya värmeljus och väggdekaler. Min favorit är min Dracaena marginata som Nicole tycker ska heta Yngve. Förutom god mat och fina inköp, har det busats i snön, lagat min bil och vi har pratat en massa om förr och nu för att få mig på benen igen. Jag må vara "trött" nu, men det varar inte för alltid, det vet jag. Gäller bara att hitta gnistan igen. Någon som har tips på det, hojta till för nu blev det ensamt igen när de åkte.