Jag vaknade upp hes och varm och fattade ingenting. Det var ju inte jag som var sjuk i natt, det var ju hon. Nog för att hon fortfarande var varm och snorig, men hon orka minsann le. Det gjorde inte jag.
Bihålorna svider för varje blinkning, halsen är tjock och släpper inte in nån föda, bara vätska. Svetten slickar min kropp till frossa . Det känns som jag fått stryk, misshandlad. Huvudet känns berusat, attackerat av en dålig fylla. Allt är vinterkylans fel.
Det var riktigt länge sen jag mådde såhär, men trots att allt värker och plågar mig, så har jag hunnit vara effektivt med skolarbete och sjuklingen nummer två i huset.
Lillfröken hade sin värsta period i natt med feber o allt var det innebar, ju mer dagen går desto mer orkar hon le igen.
Jag väntar med att le tills i morgon, då jag förhoppningsvis är helt återställd. *host och snörvel*
Jag väntar med att le tills i morgon, då jag förhoppningsvis är helt återställd. *host och snörvel*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar