Alltså det är ju inte första gången jag lyssnar på honom, nej då. Jag var med från start med Snook, Kihlen och när Vilja Bli albumet kom. Dock är det första gången jag är tok besatt av Oskar (Ja jag känner mig besatt när jag lyssnat konstant på hans toner i 3 dagar. Alla har vi ju hört Ack, Sundbyberg, Från och med du och Genom eld x antal gånger på radion och snart är 25 lika spelad. Dessa låtarna är bra så jag förstår att de hamnar hos radiopubliken, men det är faktiskt alla de andra låtarna jag gillade först och mest. Kan man sammanfatta albumet som ett album fyllt med gammal kärlek som brunnit ut? För den enda riktiga glada låten på plattan ,utan kärlekssorg i tonen är väl bara Genom eld, som mest pumpar av nyfikenhet, enligt min mening. Till och med den instrumentala Ulla & Åke, låter dyster på ett vackert men röstlöst sätt.
Låten Din mamma är bara hård och 25 är inte så oskyldig heller. Självklart är det fler än jag som gillar denna skön sjungande svenska man, men det är inte så konstigt. Vi alla känner ju igen oss, alla har vi upplevt liknande och är det inte det konst som musik och texter i till för?
Att känna igen sig i, att ta del av. Precis som många andra hoppas jag att detta inte är det sista vi hört av Oskar Linnros och det tror jag inte han har en tanke på heller: http://svtplay.se/t/102920/dom_kallar_oss_artister
Min personliga O Linnros favorit: Oskar Linnros – Annie Hall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar