Alltså det är ju inte första gången jag lyssnar på honom, nej då. Jag var med från start med Snook, Kihlen och när Vilja Bli albumet kom. Dock är det första gången jag är tok besatt av Oskar (Ja jag känner mig besatt när jag lyssnat konstant på hans toner i 3 dagar. Alla har vi ju hört
Ack, Sundbyberg, Från och med du och
Genom eld x antal gånger på radion och snart är
25 lika spelad. Dessa låtarna är bra så jag förstår att de hamnar hos radiopubliken, men det är faktiskt alla de andra låtarna jag gillade först och mest. Kan man sammanfatta albumet som ett album fyllt med gammal kärlek som brunnit ut? För den enda riktiga glada låten på plattan ,utan kärlekssorg i tonen är väl bara
Genom eld, som mest pumpar av nyfikenhet
, enligt min mening. Till och med den instrumentala
Ulla & Åke, låter dyster på ett vackert men röstlöst sätt.
Låten Din mamma är bara hård och 25 är inte så oskyldig heller. Självklart är det fler än jag som gillar denna skön sjungande svenska man, men det är inte så konstigt. Vi alla känner ju igen oss, alla har vi upplevt liknande och är det inte det konst som musik och texter i till för?