Ja alltså, vem jag som person är börjar jag faktiskt få kläm på, så det är inte det jag oroar mig för. Nej syftar mer på, vem tusan är jag när jag skriver?
Mina texter alltså,( http://minnyans.wordpress.com/ ). Att jag glömmer lite ord här och där är ju inte bra, men det visar ju också att jag är ivrig med att få i väg min text, däremot kan en lång text innehålla alla olika typer av tempusformer. dåtid, till nutid, dåtid igen och kanske lite framtid...Ja, typ sådär. Nu senast jag skrev nåt långt blev jag plötsligt osäker på om min text gick fram och började då tvivla på min rytm i texten. Försöker jag kopiera nåt, eller är det sådär jag skriver?
Jag har till och med bett den värsta och bästa pedagogen, som mitt skrivande råkat ut för tidigare om råd. Han påminde mig om mina hopp i tiden, men ställde också samma fråga som jag:
Det kanske är meningen att det ska vara så?
Ja, kanske, kanske inte. Om jag är inne i en svacka eller drabbats av nån konstig prestationsångest över mitt skrivande, det vet jag inte, men nåt är det som faktiskt får det att värka lite i hjärtat när jag nu för tiden läser mina texter med osäkerhet. Det är faktiskt jobbigt att vilja någonting men inte ha någon pedagog bakom sig. Skrivarlinje, det var drömmen för hösten 2010, nu är den drömmen i väg skickad till framtiden och ersatts av "realistiska" studier i form av omvårdnadsprogram. Skrivandet kommer ju alltid fortsätta som " en vid sidan av verklighetens verklighet. Hobby med andra ord. Fram tills den dagen jag vet vilket skrivande ben jag ska stå på, om hjälp finns nära att utveckla sin dröm eller om jag ska lägga det på hyllan och skaffa mig ett annat fritidsintresse, men förutom skrivandet, vad har jag då?
Ja splittrad, det är jag nu, vad det än beror på så måste det snart få ett slut, för inte ska jag väl behöva bli ledsen över mitt skrivande också?
Vem är jag.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar