Varför bor jag kvar i Jämshög?

Saknar denna utsikten från 2:a våningen. Bild tagen 4 juli 2008

Det är en fråga jag ställer mig mins en gång i veckan sen jag flyttade upp på tredje våningen. Ytan är väl lagom för oss två, men har man varit bortskämd med 77 kvm i 11 månader så känns 61 trångt. Redan innan den tropiska värmen nådde vår lilla by led jag redan av värmeslag i lägenheten. Ensamheten är mer påtaglig en någonsin, förutom min familj och gamla vänner som tittat förbi så är det bara en person till som varit här mycket. För en sällskapssjuk liten själ som jag är det lagom deprimerande. Så deppat, det kan man lugnt sagt säga att jag gjort i massor. Lägenheten är jätte fin, men den saknar liv och de som kan bringa liv i den igen är på hemmaplan.

Det är sommarlov. Vad gör jag här? 2 år och 2 veckor senare? Jämshög är ett mycket vackert litet samhälle med en affär, ett litet gult bibliotek, pizzeria, bra omsorg för barn,vacker natur och en helt fantastisk folkhögskola, men folkhögskolan slutade jag på nu i juni, så varför är jag kvar? Både ICA och pizzerian är omänskligt dyra och för en ensamstående mamma på 23 år som bara har extra jobb och underhållsstöd som inkomst för tillfället så är det en plåga att bara köpa frukt och grönsaker.

Jag stannar av anledningarna: många av mina vänner kommer tillbaka i höst till skola och jag hoppas inerst inne på ett återförenat störboförhållande igen. Jag stannar för att vara nära den som betyder mest av alla män i hela mitt liv (ja, förutom min pappa förstås). Jag stannar för Nicoles skull, sen 2 år tillbaka hamnade hon på det bästa dagis en förälder kan tänka sig. Hon utvecklas, har många vänner, älskar stället och fröknarna talar gott om henne. Dumt att förhasta sig och kasta i väg det. Jag har precis fått ett extra jobb några mil härifrån, men det stora jobbet, vart vill jag ha det? Allra helst vill jag börja plugga igen, jag är mer av en skolmänniska och självklart upptäckte jag i senaste laget att min drömutbildning nu har slagit sig till ro i Olofström! Jag ska återkomma den 2 augusti för vidare information, men tills dess, vilken väg ska jag gå för att få frid i min bostad? En av de största anledningarna till att jag är kvar, är för att oavsett om jag skulle hitta lyckan i ett annat sammhälle, så har jag inte råd att flytta, jag har knappt råd att bo kvar heller. Men hur sjukt tror ni inte det känns för mig att förklara för dem hemma i skåne: Nej, jag flyttar inte hem trots avslutade studier. Jag har inte råd att flytta hem. Jag är evigt tacksam för att min älskade familj har hjälpt mig så mycket de kan för att få det att gå ihop nu under sommaren, men det tär på samvetet.

Det är helg och andra dagen jag sitter här i min mjuka soffa, glor på tvens utbud av skräckfilmer, dricker alkoholhaltiga drycker i vinglas, kedjeröker, lyssnar på musik, känner hur värmen klibbar sig mot ryggen och rastlösheten trycker i magen medan allt jag gör är...väntar....Väntar på den där vackra soluppgången Jämshög är bäst på att erbjuda. Du är så vackert mitt jämshög, men....fan vad jag är trött på dig!!