Vi somnade rätt sent igår, men det hindrade inte han från vara den hjälte han alltid är, en tidig onsdagsmorgon. Han såg till så jag kom i väg i tid till min första dag på jobbet och pussa mig hejdå innan han kröp ner igen. Väl återförenade vid 16:00 så öser han ömhet över mig och min smärta efter dagen känns genast mycket mildare. Vi nådde min bostad runt 18:15 och jag gnällde över mina smärtor och han sa att om jag ställde mig och diska upp min enorma hög sen dagar tillbaka så skulle det bli bättre. Han hade rätt, jag skulle fokusera på något annat och jag skulle äntligen få slippa ha den som en daglig börda, över hur den aldrig blir gjord. Jag haltade in i köket och upptäcker till min förvåning hur rent köket var. Han hade redan diskat, i förebyggande syfte, eftersom han anade hur trött jag skulle vara när jag kom hem.
(http://annemariekorling.blogg.se/2007/october/groda-och-kyss.html )
En man som ser mig som sötast, när jag känner mig som äckligast. En man som kysser mitt ögonlock ömt, överöser mig med vackra ord, håller om mig hårt när han sover, skänker mig sitt leende, spenderar tid med mig och min dotter och ser ut som den hunk man alltid drömt om. Oavsett vad jag har gjort för att förtjäna det här, så har jag det och vill inte förlora denna mörkhyade prins från min sida. I väntan på min prins vilar jag mitt hungriga lilla huvud på armstödet i Isas soffa. Ensam sitter jag här och väntar in deras återkomst. När de väl är här blir det gemensam middag och onsdagsmys och lite knämassage. Solen steker än, men jag är för trött för att bry mig, jag passar på att blunda lite tills de kommer....Somna du ömma kropp, snart får du din medicin: Mat och närhet!
Lyssnar på:
Jennifer Lopez feat Ja rule (murder remix) -I´m real...
Du är verklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar