Den ene messar hysteriskt, den andra ringer fel nr, den tredje bryr sig inte och den fjärde tror att han inte är en av dom och den femte, ja den femte är bara full. Jag klämmer på ringen, kramar halsbandet och tänker på vad de alla har gett mig. Tro, hopp, kärlek och om så en evig vänskap....Eller? Kan man även där spela ett spel med ungmön i fara. -Är du ädle hjälte lika förvirrad som jag? Är du bara en illusion av det som kallas verklighet eller tillhör du också verkligheten? Jag hör hans rop via sms:en : Vad gör du?....Kan se hur den andra slår i glasen med hans gäster och låter champagnen flöda...samtidigt som han försöker nå mig på msn...Hej hej det går inte att komma fram till dig...Han undrar artigt hur läget är eftersom vi inte träffats på ett tag Vi pratade på en stund och jag önskade han en fortsatt trevlig natt, så gör man för att behålla sina hjältar. De finns där för en om man förtjänar det och om man behandlar dom artigt och ärligt..I nästa veva kommer det ett nytt sms från den fjärde: Önskar jag kunde vara din hjälte....var inte det redan uppenbart efter alla vackra ord jag sänt efter dig. Hur du är det närmaste en tatuering jag lär komma. Du har tatuerat mitt hjärta med minnen av dig, du är en sann hjälte....Glöm aldrig det...Han som brukar bry sig, har inte ens skickat ett hej...han verkar inte bry sig alls, inte förrän jag av besvikelse skäller på honom. Jag exploderar över honom, svär, men han var bara hård, inte som sten men hård.Jag förstår ingenting. Det är jag som borde vara hård. Jag som står ensam och vill kunna lita på er. Kunna känna mig trygg med att när jag väl ropar på hjälp finns ni är.. Begär jag för mycket av er? Vad är det jag begär av er? Hur ska ni kunna vara mina hjältar när vissa av er bara ifrågasätter varför ni är en del av mitt liv? En förvirrad ung mö lägger sig ner och håller för öronen och blundar. Vill ni vara mina hjältar så kommer ni nå mig. Så nå mig, så som bara ni kan!!
I varje hjälte finns en sann vän, i varje sann vän finns en hjälte...
Tror ni jag kommer in på skrivarlinjen??Jag var fett slarvig med detaljerna men jag bara skrev rakt av. Verklighetsbaserade stödord blandade med det som fanns i min fantasi just nu....Sånt här nattsvammel med viljan i sig men inte orken, inte orken förrän arbetet har fått bekräftelse..Gud va lat jag är...Men som sagt tror ni det är sånt här skrivarlinjer- skolor vill ha? Eller ska jag satsa på att söka jobb på ICA i stället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar