Kämpa tills jag stupar!

I flera dagar, nästan veckor har jag haft en rejäl motivations svacka när det gäller viktiga saker i mitt liv. Har inte varit deppig bara sjukt orkeslös. Men i dag tog jag tjuren vid hornen och tvinga mig själv att prestera allt vad jag orkade i 4 timmar. Min kropp fick en liten chock och ville säga stopp nu går vi och lägger oss. Jag trigga igång den med minst 12 koppar kaffe och tvångsintala mig att jag inte fick/får ge upp förrän alla dagens uppgifter är lösta. Jag hade en inre panik, men lät inte den bryta ut, knappt tid för lunch eller rast. Hann läsa minst 20 sidor, fylla 4 blad med kråkor och söka information för minst 40 sidor till. Äntligen har min plan kommit till mig, motivationen har stigit men orkeslös, ja det är jag egentligen. Jag lyckade dock hålla lugnet i skolan och få ovanligt mycket gjort. Ovanligt lugn och tålmodig när jag hämta Nicole, vilket inte tillhör vanligheterna. Vi lagade korv stroganoff tillsammans, samtidigt som jag läste några sidor i religionen, drack mer kaffe och diskade lite tallrikar. Fick i Nicole en hel portion, vilket också är ovanligt, kanske var det för att lugnet fortfarande höll i sig eller så var hon bara väldigt hungrig. Efter maten stoppade jag henne i badet där hon fick leka loss medan jag sorterade tvätt och läste lite mer religion. Hon hoppade snällt i säng redan vid 19:15 och själv springer jag runt och städar som en Gnu och påminner mig själv om att inte ge upp oavsett hur mycket tröttheten värker i kroppen. Ger upp först när jag stupar eller får besök...på tal om besök, svara då Phille, har du somnat? Ja tills han har svarat på mina tjatiga sms så ska jag fortsätta med min religion, vad gör man inte för att kunna hålla i en korrekt föreläsning? Pluggar på så klart!