"Är du kvinna tror du? Brutal mördarmaskin."

Som svar på ------- fina ord om mig, tänkte jag först bli svart i blicken, reagera hårt och sätta mig vid datorn för att skriva ut allt som myndigheterna önskat få se, även från mobilen. Dock möttes jag av orden "Inga meddelanden hittades" på telefonen. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. På ett sätt var det skönt att inte behöva se namnet i ögonvrån varje gång man rullade förbi för att läsa sina andra nya sms, men samtidigt kändes det så himla typiskt. Jag som lovat både mig själv och myndigheterna att jag skulle skriva ut från mobilen så fort som möjligt, men har fortfarande inte gjort det och nu är allt borta.

Fast efter en stund, ångrar jag mig, varför reagera hårt, varför låta kroppen reagera över huvudtaget?
Vad jag vet har jag det som krävs för att vara en vacker och uppskattad kvinna för den man som är mig värdig i framtiden och jag har verkligen inte mördat någon, så allt jag kan göra med de där orden är att tolka de som känslor som behövde komma ut från ----- , efter att -----  hade läst orden jag skrivit på den sidan jag är verksam på:
 “Women are meant to be loved, not to be understood.” ― Oscar Wilde #quote
Hade inte min helg varit så fantastiskt "sagovacker" så hade jag gråtit och kastat saker omkring mig när jag sett de där orden: "Är du kvinna tror du? Brutal mördarmaskin." .
Dock för glad för att vara ledsen. Alla psykiska och fysiska besvär efter det som hände i Värmland, är nästan som bortblåsta och mitt jobbsökarliv har återvänt med glädje.

Sitter just nu och lyssnar på all favoritmusik jag kan komma över och bara skrattar åt minnena av helgen. Så kul har jag inte haft på länge och allt tack vare min zoegasdrickande vän. Vi har vetat om varandra i 12 år, pratat och hängt i samma kretsar förut, men det är först nu i slutet av 2012 som vi verkligen lärt känna varandra och hans hem blivit lite av min oas för sinnesro efter all kaos som ätit på mig efter händelsen i Värmland. Är där minst 2 gånger i veckan.

Som inte hans lugna gentlemannasällskap varit nog, så har han bjudit på det mest delikata morgonkaffet jag varit med om på åratal. Alltid älskat Zoégas, Skånes kännetecken, men inte kunnat dricka det på evigheter. Inte så värst vanligt i Värmland och likt en trollformel ska det passa ihop med vattnet som det blandas med, för att magi ska ske. Värmlänningarnas vatten passar bättre ihop med Löfbergs dock.
Det riktigt exploderade glitter ur ögonen på mig när jag drack hans Zoégas Skånerost blandat med vattnet från västra sidan av Hässleholm. Sen har jag badat i gottigheter och roligheter varje gång jag är där, så nu har det börjat bli svårt att slita sig därifrån utan att längta tillbaka. Zoégashjälten har fått ett ansikte, det ansiktet ler. Mitt ansikte mår bra och jag har det bra, om så bara för i dag. Tack.