Kanske att jag ska fira nationaldagen på resande fot. Kanske

Fast först ska jag vakna upp i min älskades famn och kramas länge och väl och säga hur tacksam jag är för att han finns. Där efter får vi se, kanske hittar vi på nått alla tre och fler eller så beger vi små oss i väg på en lång resa genom Sveriges södra halva.Japp, så är det. För första gången på över  år ska jag äntligen styra min blå till Blekinge och Nicoles familj. Hon har 2 fastrar och 3 supersöta kusiner. Till Skåne har jag rest en del under året, det går snabbt, bara raka vägen ner så är man hemma. Så är det inte med Blekinge, jag måste igenom hela norra Skåne innan jag dessutom måste igenom halva Blekinge för att slutligen nå fram. Resan blir så mycket längre vid bara tanken. Kan ju ta vägen genom Smålands allra djupaste skogar och vrår, men den vägen är ännu längre och läskigt mörkare. Ryser vid tanken. Oavsett om resan blir i morgon eller nästa morgon, så är väskorna packade. En himla massa vätska, frukt och papper är packade. En dator var med planerad att ligga i packningen, men den dog, tvärdog. "Men, hur kan du då skriva? tänker du, jo jag väckte liv i min gamla pingla från 2009. Vi har världens bästa internet i den här lägenheten. Det har min dataman fixat. Han är grym, helt bäst, bara min. Hade du frågat mig för en massa månader sen, hade jag sagt hur mycket jag längtar efter att få komma hem. Hem till mitt söder, där jag hör hemma. Så är det inte nu, jag vill inte åka, inte lämna det jag nyss funnit. Längtar redan hem. Ja det här med att vara nykär, var visst något som sitter i väldigt länge denna gången Tycker jag borde tröttnat på att känna de där nykära pirriga känslorna man får när man precis träffat någon, men nopp. Senast för en stund sen log jag sådär fånigt och kände mig sådär kär så jag skulle kunna gråta av lycka. Nu ska jag krypa ner i hans stora famna i min större säng och titta på dokumentärer och dricka chai te och hoppas på att morgondagen bringar svar på den dag då resan blir av...God natt Sverige