En lång och härlig familjeresa

Japp, jag åkte. Alla ni som har mig på twitter och facebook, vet ju redan detta, men jag vet att några av er som läser här inte har nått av de där två. I vilket fall, klockan 18:00 bar den fulllastade bilen av från Säffle. Hade det varit en resa till Skåne, hade det varit en rätt okej tid, men nu var det ett halvt landskap till som skulle korsas. Så med andra ord var det en liten dålig idé eftersom vi inte nådde vårt mål - Ronneby, förrän 02:00....

Jävla E22:an, tycker inte om att köra på den, men tyvärr är det ett måste om man ska till Blekinge. Jag tog förstås en sväng genom ett mörkt Hässleholm. Det levde men var inte levande, men jag log ändå. Jag likt alla andra som måste ta E22:an den natten körde igenom folkmassan som trängdes utanför Sweden Rock, den festival jag inte sett sen jag själv jobba där 2010.  Jag drog ner ruta och lyssna, jag log. 3 stora red bull och resan gick bra, Nicole sov tungt sen matstoppet i Varberg. Väl framme kröp hon ner i sin pappas säng och sov vidare. 3 ½ dag spenderade vi i Kallinge/Ronneby. Det var dagar som var fyllda med fastrar, kusiner, hundar, nära vänner, underbaa farföräldrar och en himla massa skratt och god mat. Dessutom var det ett event vid namn Barnkalaset i Ronneby på lördagen den helgen. Stadens torg var väl fyllt med stora som små, karuseller och en scen som bland annat besöktes av buktalaren Zillah och hennes apa Totte. Nicole satt på sin pappas axlar och skrattade ljuvligt åt den tokiga apan. Dessutom tappade hon sin tredje tand där nere. Solen svek oss alla dagar förutom lördagen, så den dagen var prefekt för grillkalas. Jag var lycklig, var över ett år sen sist, som jag spendera dagar bara med dem och det var tid vi alla verkligen behövde ihop. Dock tar det roliga alltid slut precis när det är som bäst, så även detta. Det blev söndag och jag var tvungen till att slita oss där ifrån. Värmland kallade.

Tänke undika Norje den här gången då alla var på väg hem där ifrån. Dock va poliserna överallt, ja jag menar verkligen överallt. Resan gick ovanligt segt, så segt att jag till och med körde förbi Jämshög, byn jag bodde innan jag flytta upp till Säffle. Hjärtat dunka lite extra och pirret i kroppen betedde sig som jag inte varit där på flera år, det va drygt ett år sen jag var där på en besök hos min bästa vän och blickade ut över det som en gång varit vårt. 1 år går fort och ett trygghetsboende hade växt upp från ingenstans. Gatorna va lika tomma som vanligt, men i hjärtat levde Jämshög än. Jag log. Kämpade mig fram över E22:an igen, men det tog emot. Hade seperationsångest från Blekinge.

Till sist nådde jag Skåne och mina föräldras hus. De hade lovat att bjuda på mat. Det blev mer än så. Vi passa på att vara där, en lång stund. Jäktade inte. Ville finna ro, bli redo för den helvetesresa som väntade mig. Gick ut till hästhagen, en ny ponny hade kommit och min gamle trogne levde än. jag blev glad, jag blev redo. Vi åkte. I regn, en helvetes massa regn, höll på att få vattenplaning utanför Gbg och körde vilse vid Udevalla, annars gick väl den sega resan bra.
 Nådde Säffle 03:00. Möttes av djupa kyssar, ömma kramar och en nybakad äppelkaka av min underbara pojkvän som jag saknat så det gjorde ont. Helt enkelt - borta, helt fantastisk, men hemma, rena himmelriket!Om jag åker ner mer i sommar?
Jag vet inte, men om jag gör så åker jag inte 1 meter utan min Pär nästa gång. Så det så!