Nätpoet, arbetslös och hemmafru del 1

Ja det där va väl inget nytt. Nu har det gått mer än 1 månad, några förändringar i mitt lilla liv, ja massor, men inte det uppenbara. Bortsett från arbetslösheten och den ännu värre sysslolösheten, trivs jag som fisken i vatten i mitt nya län, mitt nya hem och i mitt nya liv. Jag är mer än kär, jag är så lycklig och jag är framgångsrik på en amatörnivå som jag inte tänker klaga på.

Ja helt sysslolös är jag ju verkligen inte. Jag skriver inte mer än innan, men jag skriver mer över allt än innan och jag kallar det precis som innan för att nätverkar och skapa sig ett okänt ansikte. Många sidor på internet med mina signum ( TechnoAnkan & Minnyans) har exakt samma texter eller ord, ni kanske sett någon annanstans, men de vägleder bara till en sida. Min.

Detta har artat i att hemmet för mina ord besöks mer än 100 gånger om dagen, jag har 13 följeslagare på twitter, korresponderar med en av Sveriges största hiphop artister om våra olika konstverk och den publik jag fruktat mest för ( poeter.se) har gett mig över 44 applåder. Kanske låter som skryt, men jag ser det mer som hopp. Det jag brinner för har lyst igenom och trots att jag blev nekad en av Sveriges bästa skrivarlinje, så klarar jag mig på egen hand och en framtid inom skrift är jag kanske inte nekad.

Med detta vill jag bara visa att har man en dröm man brinner för på ett eller annat sätt, ska man aldrig ge upp den, utan fortsätta kämpa för en vacker dag kan dagen komma då en lottovinst är mindre värt en ens personliga framgång.

För några dagar sen läste jag färdig Bräcklighetens poetik en bok av Bob Hansson, den man som är den skyldiga till att jag släppte spärrarna för mina ord och börja skriva och visa vem jag är. Den boken fungera likt en bibel. Jag har dock aldrig läst bibeln, men jag har hört att bibeln är för den som vill följa sin profet. Bob Hansson är lite av en profet för mig och säkerligen många andra. Det jag vill komma till är att denna boken, kom lagom i mitt liv. Han visade att han inte har glidit in på ett bananskal att han, (den där ouppnåbara) också har kämpat igenom livet för att bli det namn han är i dag.

Det borde blivit som ett bakslag i huvudet,"Usch måste jag kämpa också?", men i stället tänker jag positivare än någonsin och ser min framgång som ett mål jag måste jobba för i stället för att ge upp och se som nåt ouppnåbart. Andras ord ger mig inspiration, mina ord ger mig liv. Jag är en lycklig amatör skribent och poet som njuter av livet, men lite framgång på amatörnivå, sitter aldrig fel heller.