3 veckors semester innan 8 veckors allvar

I början av denna månaden smekte jag min gröna bilen en sista gång innan jag packade in mig och dottern i pappas röda bil och blev en passagerare genom Dalsland, Västra Götaland, Halland och väst Skåne för att nå mitt mål: Tyringe. En helg med då vi jagade efter en ny bil, med vetskapen att min gamla nu hade nått skroten. En helg med nya och gamla bekantskaper och en besök på Siesta festivalen för att se Adam Tensta & Michel Dida live (missade Eboi). Ett avslut med blixt och dunder, både på scen och även söndagens oväder. Veckorna flöt förbi och mitt gamla tonårsum fick en rejäl utrensning, en skånsk hetta som brände min kropp och ett varmt och mysigt besök hos Konstnär/författarväninnan Gunnel Götesdotter i Bjärnum, var en självklarhet. Även så kusinens student uppe i Småland och ett kaffebesök hos min gamla vän sen 10 år tillbaka. Min partyvän Pidde träffade jag självklart också och vi återupplivade den gamla andan då vi vrålade genom stan, så som bara Hässleholmare kan. Då jag inte ägna tid åt att kolla på Trassel, skvätta i poolen med dottern, mysa med min häst eller allt annat som skulle göra, då var jag fast i en bok: Alla mina andetag bär ditt namn. Den hade fångat mig helt. Vi hitta tillslut den där bilen som skulle ta över och bli min nya bästa vän genom mil och åter mil. Det blev en blå. Nationaldagen firades ute hos min moster på hennes torp, min moster betyder mer än mycket för mig och solen sken och barnets nakna fötter lekte i det torra gräset. Hela resan avslutades med ett helgbesök i Blekinge. Det lilla landskap där min dotter har sina rötter och sin familj. Solen svek ofta, men inte glädjen. Återförenad med sin pappa, pappas bästa vän David och fastrarna lekte hon vilt, medan jag återförenades med vänner från förr. Lagom till att jag återvände till familjens del av Blekinge var det kalas utan dess like, farmor och farfar var hemma igen och äldsta fastern hade tagit studenten och var nu en journalist på riktigt. Jag avundades henne, jag var så stolt. På kvällen hade vi det första partyt ihop på åratal. Har aldrig festat med Nicoles farbor, stämingen var god och så även alkoholen. Dagen efter var det ett besök i vackraste Brunnsparken i Ronneby och solen bländade oss. Allt var som vanligt precis som att jag fortfarande bodde i Blekinge, men stämningen tog slut, verkligheten gjorde sig påmind. Vi sa farväl till Blekinge, jag sa farväl till Skåne. Min dotter stannade kvar, fångad i Trassel och gårdens möjligheter att leka och bara va. Själv styrde jag min nya vän norrut, hem. Hem till Värmland. Återförenades med Coffe som börjat sitt jobb här hemma och väntat snällt på min återkomst. Dagen efter, i tisdags började mitt sommarjobb. 8 veckors allvar. På samma ställe jag en gång praktiserat. Hej igen Värmland nu är jag hemma igen!