jag kräks tårar

mitt hjärta låter mig verkligen känna att jag lever. det gör så ont. timmar har gått har fortfarande inte hört ett ord, inte sett ett minsta tecken på att allt e som vanligt. har jag förlorat honom. har han efter alla dessa år tröttnat på mig på riktigt nu. ska vi alltså inte ses förrän efter jul, om ens då. tror det är det längsta vi har varit ifrån varandra på 3 år. har jag verkligen fått en av mina bästa vänner att trötta på mig. jag har saknat att träffa honom och berätta vad som händer i mitt liv och ta en grogg och må bra i hans trevliga sällskap. Jag hoppas allt bara är en dröm. att allt som är sagt o gjort de senaste dagarna fram til exakt nu 22:30...kunde bli ogjort....spola tillbaka tiden till i torsdags o göra om allt på rätt sätt....men det går inte....tårarna får det att svida längs kinderna, jag fryser fast jag har massa kläder och filtar på mig, spelar mina nya favorit låt på repeat och ligger i fosterställing i soffan o funderar på att aldrig resa på mig igen...men jag vet att jag måste...måste gå vidare trots allt som är sagt och gjort...fan varför sa jag så för ...!