Här sitter jag och luktar död kyckling...

Var inte länge sen jag kom hem från jobbet och min kropp skriker efter en dusch för att bli av med all krydda som svider på huden, men som den datanörd jag är så sitter jag här i stället. I nästan 3 dagar har Nicole med mormor och morfar, befunnit sig i Pippi land i småland, själv har jag förgyllt mitt liv med massa nya bekantskaper, mys, glädje, gemenskap, musik, fotograferande, sovande, ett resturangbesök, vänner, prat, massa tänkande och en galet massa körande hit och dit mellan skåne och blekinge. Dock har jag lyckats undvika städandet hela tiden och sitter och funderar på om jag ska ta det i dag eller om jag bara ska slänga mig in i duschen innan jag åker i väg på festligheter ca 8 mil här ifrån, hemmamys 6 mil härifrån eller bara stannar hemma och fastnar i mitt tänkande och ensamhet....Hmmm, ja oavsett tänker jag inte fortsätta sitta här och lukta död kyckling, så här på en fredag....

Tagen från nätet, men så är det väl tänkt kycklingarna vi knyter
ska se ut när de är färdiga att serveras.

vaket i Jämshög

Tårar faller än har, det svider i ögonen nu. Grät i sömne, när jag vakna och till och från under dagen, kvällen och nu i natt. Den här dagen har varit så konstig. Den här dagen har gjort ont både fysiskt och psykiskt...Känner mig galet förvirrad nu. Jag träffade i alla fall två av de viktigaste männen i mitt liv ( mitt liv består nästan bara av män) och de skänte mig varsin dos av glädje, gemenskap och frid i min oroliga själ. Kalle har jag inte träffat sen det var kallt ute och Hampus har jag inte sett sen Sweden rock och vi har hörts av lite då och då och oron låg i kroppen över att mötena skulle vara annorlunda efter så lång tid, men allt var som vanligt. De visade att trots avstånd, trots lång tid som har gått så finns de fortfarande där för mig. De gjorde allt i sin makt för att få mig till att skratta och få känna mig lugn igen. Kalle ser alltid om det är något som tynger mig och Hampus vet hur man väcker inspirationen till liv igen. Jag for hem och messade min vän sen 4 år tillbaka, Philip. Jag kunde känna hur han kramade om mig via sms och smekte mig på huvudet och såg på mig som bara han kan. 4 långa år har han funnit vid min sida, stöttat mig i gott och ont, på avstånd och nära håll. Jag saknar han och Linda jätte mycket. Visst känns det tomt utan han här på 100 m avstånd, men nu när jag fick vår vänskap bekräftad igen känns det fortfarande som 100 m trots att det är mer än 10 mil.
Trots att mina älskade vänner från alla hörn i denna delen av Sverige,pratat med mig på alla sätt och lyckönskat mig, så är oron tillbaka i själen. Jag kan inte sova. trodde mat skulle hjälpa, testade till och med alkohol, men nej då kom tårarna igen. Jag tror inte själen kommer bli helt lugn förrän jag slipper vara ensam...nu går jag och ringer en vän, annars lär jag aldrig somna....

Min käre vän Kalle E, på Briggen i Karlshamn 18:05 27/7

Emerson Hart -When she loves you

Är en av de låtar som spelats på Spotify, men bara en låt har hamnat på huvdet vart jag än går:
..."Det gick för fort, vi vände blad, från ett sånt förhållande tar lång tid att tända å tända av, det bästa sex jag haft i hela mitt liv, jag nästan, nästan skämms att säga det högt..Fy fan vad sjukt att man kan känna sån passion, vi åt, drack,grät, vi skrattade och vi kom ihop.."Jag tror jag drabbats av lite saknad såhär på morgonkvisten och sitter och är lite tårögd vid tanken på det förflutna. Tjatigt att gnälla om vederbörande, jag vet, men så är det jag kan inte styra över mina känslor. År ihop sätter sina minnen. Jag har inget att göra med honom, förutom i minnet och i drömmarnas värld.Kärlek Vid Sista Ögonkastet med Maskinen går på repeat. Alla mina tidigare favoriter med bland annat Maria Mena, Kelly Clarkson och Johnny Cash får tårarna att spruta så det värker i ögonen och en tom känsla lägger sig i magen. Men det är bra att gråta, eller hur?
Efter regn kommer sol, inte sant?

Lyssnar på Techhouse och funderar över veckans kommande händesler

En dag av denna veckan avklarad. De andra sex, står som ett frågetecken just nu. Allt jag vet är att jag är kallade på möte i en av Adeccos lokaler i morgon eftermiddag och att jag måste hem för att betala räkningar. Sen ett halvår tillbaka om inte mer är det planerat att hela familjen skulle åka till Astrid Lindgrens värld på onsdag. Tyvärr är jag illa tvungen att ställa in, med risk för jobb! Inte hört något än. Måste inom PMR innan jag åker också, för självklart så la minneskortet av i telefonen och jag som är så tokig i att fotografera, kan plötsligt inte lägga över dem på datorn..suck* Alltid ska det vara nåt!
Det finns så många vänner jag skulle vilja umgås med dessa kommande dagarna, men frågan är om tid och lust finns, eller kommer det sluta med att jag sitter ensam?
För trots att det inte finns så mycket att göra hemma i Blekinge så längtar jag hem till mitt hem och står i valet och kvalet om jag ska lämna Skåne redan i morgon kväll och återvända hit lagom till att familjen lämnar Pippi landet, vad tycker du?

Underbara måndag

I dag har varit en helt fantastisk måndag. Jag steg till och med frivilligt upp ur sängen redan vid 9 tiden och känner mig nästan helt återställd efter helgens magbesvär. Nyttig frukost och lek ute i trädgården med dottern fick inleda dagen. Nicole gjorde prinsess-gegamoja-tårta av mullvadshögar. Vad ska man med sandlåda till när det redan finns "sand" i trädgården? Jag drack kaffe, tog en cigg och fotade ute i solskenet innan det var dags att bege sig ut på hästjakt. Jag hade bestämt mig för att nu var det dags att tvinga sig upp på den där islandshästen igen. Det blev en tur i pappas enorma westernsadel på ridbanan och även några varv för Nicole, innan vi sadlade om och jag begav mig ut på en lång uppfriskande skogsritt. Han är het och springer gärna i väg, men jag tycker jag klarade de kilomenterna riktigt bra. Blev både böjd nacke i fin trav och utsträckt galopp i backarna. Lunchen var välkommen ner i magen efter att man förlorat en massa energi. Efter det gjorde jag och Nicole oss färdiga för en liten tur till stan. Vi gick upp till Chasse och hon busade loss med katten och själv fick jag ett oväntat återseende med en gammal bekant. Efter det blev det även en liten promenad på tu man han i stan för mig och Nicole. Vi köpte varsin klubba sen åkte vi hem. Hon somnade tungt i bilen lagom till att vi nådde Tyringe. Pappa lagade en speciall hamburgare som slank ner lätt och nu sitter man här och funderar på vad som händer här näst de närmaste 4 timmarna av denna vackra och energigivande måndag?

Tiden springer i väg!

Den 4 augusti 2010 fyller Nicole 4 år! Vart tog den tiden vägen???

Min minisemester, i korthet

(Med familjen i Skummeslöv 22/7)

Det har varit 5 dagar i vänskapen, värmen, lekfullheten, musiken, familjen, hälsan och konstens tecken!
Jag har flytt Blekingeland, för att finna ro i mitt älskade skåne. Mitt sociala begär har blivit mer än mättat. Jag har omgivit mig med vänner och bekanta som värmer mitt hjärta. Jag har stekts i den sommarhetta som än hållt i sig. Kommit folk nära in på och varit på Psykadelisk fest i Fullmoon festival anda. Högtalarna spottar ut all elektronisk musik jag kan hitta och mitt hjärta bara njuter. Jag har gått promenader, läst massa sagor, myst i massor,målat med vattenfärg och i morgon blir det både stan och en ridtur för mig och den lilla. Gjort utflykter och hälsat på kusiner med mamma och pappa. Och blivit sjuk, så sjuk att jag sitter hemma på en fredag och missar de planer dagen hade egentligen, men jag vet det kommer fler gånger och nu har jag semester...Livet är slött och gör lite ont här och där, men det är endå vackert. Den här enkla resan hem till min familj och vänner, var precis vad jag behövde. Tack!

Varför bor jag kvar i Jämshög?

Saknar denna utsikten från 2:a våningen. Bild tagen 4 juli 2008

Det är en fråga jag ställer mig mins en gång i veckan sen jag flyttade upp på tredje våningen. Ytan är väl lagom för oss två, men har man varit bortskämd med 77 kvm i 11 månader så känns 61 trångt. Redan innan den tropiska värmen nådde vår lilla by led jag redan av värmeslag i lägenheten. Ensamheten är mer påtaglig en någonsin, förutom min familj och gamla vänner som tittat förbi så är det bara en person till som varit här mycket. För en sällskapssjuk liten själ som jag är det lagom deprimerande. Så deppat, det kan man lugnt sagt säga att jag gjort i massor. Lägenheten är jätte fin, men den saknar liv och de som kan bringa liv i den igen är på hemmaplan.

Det är sommarlov. Vad gör jag här? 2 år och 2 veckor senare? Jämshög är ett mycket vackert litet samhälle med en affär, ett litet gult bibliotek, pizzeria, bra omsorg för barn,vacker natur och en helt fantastisk folkhögskola, men folkhögskolan slutade jag på nu i juni, så varför är jag kvar? Både ICA och pizzerian är omänskligt dyra och för en ensamstående mamma på 23 år som bara har extra jobb och underhållsstöd som inkomst för tillfället så är det en plåga att bara köpa frukt och grönsaker.

Jag stannar av anledningarna: många av mina vänner kommer tillbaka i höst till skola och jag hoppas inerst inne på ett återförenat störboförhållande igen. Jag stannar för att vara nära den som betyder mest av alla män i hela mitt liv (ja, förutom min pappa förstås). Jag stannar för Nicoles skull, sen 2 år tillbaka hamnade hon på det bästa dagis en förälder kan tänka sig. Hon utvecklas, har många vänner, älskar stället och fröknarna talar gott om henne. Dumt att förhasta sig och kasta i väg det. Jag har precis fått ett extra jobb några mil härifrån, men det stora jobbet, vart vill jag ha det? Allra helst vill jag börja plugga igen, jag är mer av en skolmänniska och självklart upptäckte jag i senaste laget att min drömutbildning nu har slagit sig till ro i Olofström! Jag ska återkomma den 2 augusti för vidare information, men tills dess, vilken väg ska jag gå för att få frid i min bostad? En av de största anledningarna till att jag är kvar, är för att oavsett om jag skulle hitta lyckan i ett annat sammhälle, så har jag inte råd att flytta, jag har knappt råd att bo kvar heller. Men hur sjukt tror ni inte det känns för mig att förklara för dem hemma i skåne: Nej, jag flyttar inte hem trots avslutade studier. Jag har inte råd att flytta hem. Jag är evigt tacksam för att min älskade familj har hjälpt mig så mycket de kan för att få det att gå ihop nu under sommaren, men det tär på samvetet.

Det är helg och andra dagen jag sitter här i min mjuka soffa, glor på tvens utbud av skräckfilmer, dricker alkoholhaltiga drycker i vinglas, kedjeröker, lyssnar på musik, känner hur värmen klibbar sig mot ryggen och rastlösheten trycker i magen medan allt jag gör är...väntar....Väntar på den där vackra soluppgången Jämshög är bäst på att erbjuda. Du är så vackert mitt jämshög, men....fan vad jag är trött på dig!!

Vart tog denna veckan vägen?

För en vecka sen satt jag hemma i Tyringe och bara satt i väntan på att nåt skulle hända. Det gjorde det inte. En hel vecka har flytit förbi i ren kaos. Tankar har ätit upp mig mer än någonsin och jag har spytt tårar i förtvivlan och sovit bort timmar i ren orkeslöshet. Stämplad i pannan är en stor text med vilken värdelös vän jag är. Mina gamla vänner sen förr säger till mig : Allt kommer bli bra, så ska du inte känna. Inte?? Fick precis beviset i dag. Just denna dag som sakta men säkert gått mer och mer emot mig. Reste mig upp försent, massa tusenlappar fattigare efter att betalat allt jag är skyldig i hyra m.m, har rejäl värk i magen, men åkte ändå in till Olofström för att slösa mina pengar på sånt jag visste kunde lugna mig. Var dum nog och slösa de allra sista kronorna på ett helt onödigt samtal. Personen visste att pengarna tog slut. Har inte hört ett ord från vederbörande sen dess. Bensinen har sinat, vilket gör att jag kan inte åka mer förrän tidigast nästa vecka. Mina föräldrar är på semester så jag kan varken låna pengar eller låna barnvakt. Min förlorade vän pratar knappt med mig och jag önskade inget hellre än att kunna vara där i lugn och ro på tu man hand och hoppas på att det blir vi igen. Men nåt sånt verkar det inte finnas intresse av alls längre. Jag lagade mat i värmen och deckade hårt till för en stund sen och fick hysteri när jag insåg vad klockan var! Mobilen är död, alla på msn är ute och slirar och min lyckönskning till min vän togs med en nypa salt. Jag lugnar nerverna med en kall öl och fortsätter vänta.....Vad jag väntar på, vet jag inte, men det känns som det inte finns så mycket mer jag kan göra.........Ibland gör man fel val i livet och får lida för det, jag lider hårt!!

Nattuppdateringar

Jag tror jag föddes till att bo utomlands och jobba på nätterna. Jag älskar värme och sol, jag älskar det så mycket att jag somnar i det utan problem. Hur nice som helst att bara ligga på en skön plats mitt ute i solen och bara svettas till sömns. MEN, som mamma funkar det inte riktigt så och framför allt inte som ensamstående mamma. Denna hettan som varit har tagit kål på mig. Jag vet att går jag ut kommer jag bli slö och riskera att somna och i värsta fall bli av med min dotter som inte är lika lätt påverkad av solens hetta som jag. Det är för varmt i bilen för att åka rundor med henne och jag har ingen lust att sätta koppel på henne. Så den enda lösningen har varit...stanna inne och svettas. Fläkten har stått på max och vi har försökt roa oss bäst vi kan i den extremt varma lägenheten och självklart har både hon och jag fallit i sömn lite när som. Helt orkeslösa och genomsvettiga. Typ som i dag, hade jag somnat igen i soffan och vid 16 tiden kryper hon upp i min famn och slår sig till ro och har inte slått upp ögonen sen dess, inte ens när jag bar in henne till sitt rum. Vissa kvällar, typ som igår var vi dock vid stranden efter 16 tiden så hon kunde få ta sig ett svalkande dopp. Hon trivdes som fisken i vattnet och blev helt till sig när hon upptäckte sina egna gränser utan flytpuffar. Jag hade inga badkläder så jag var helt slut när vi kom upp på stranden. Jag var inte trött, men slö. Men vi var inte ensamma igår. Honer hade kommit dit för att umgås med oss, så jag kunde slå igen ögonen om jag ville. Det ville jag inte, blev pigg igen. Däremot somnade hon på en filt i skuggan och var tokarg när jag väckte henne och tog henne till bilen.
Visst det kanske låter galet tråkigt för henne att bara vara hemma om dagarna, kanske bara åka i väg på kvällarna och ha en mamma som bara somnar till och från. Men jag ser hellre att vi är här, eftersom vi oftast är ensamma. Jag kan sitta på balkongen, steka min kropp hårt i solen, i värsta fall somna in och jag vet att hon är trygg från solen där inne medan hon har fullt upp med att rita eller leka och försvinner inte ifrån mig. Jag har alltid varit en nattmänniska, men än mer under sommaren. Mår som bäst när det är svalt och mörkt. Så det blir väl till attattjobb när Nicole är stor nog. Så nu sitter jag här med 4:e koppen kaffe och bara fastnar i tv, facebook, musik och lite städning och mår hur bra som helst. Röran vi skapat innan är väck, det är fredag och jag har en känsla av att det här ska bli en bra dag...

Fångad i en saga...En sommarsaga

Höll på att halka av banan där en sväng.....Jag fastnade i en saga med prinsar och prinsessor, vackra slott och lyckliga slut. Jag kastade mig in i något nytt och okänt. Men efter en tid kom verkligheten och knackade på min port och sa att det var dags att inse att oavsett hur vackra sagorna är, är inte alltid verkligheten lika vacker. Det krävdes oro, ångest och en gammal mycket betydelsefull vän för att få ner mig på jorden igen. Att inse att den vackra vardag jag levde i, inte var som förut. Insåg att sommaren gick mot sitt slut och vi med den.  Inget kan ändra mina känslor, inte ens jag. Allt gick så fort. Jag hann inte reagera. Jag orkade inte ens fråga. Allt blev så fel och nu, nu är sommaren slut och vi ses nog aldrig igen, då det egentligen aldrig var vi. Det var bara en sommar, en sommar med Honer 20 år.

Klagomål, flykt, hetta och Han

Fredag- Morgonens första mysiga kramar och pussar fick bli min frukost. Väl på jobbet hade jag blivit förflyttad till en annan avdelning. Hela dagen gick bra, så jag fick sluta tidigare. Tänkte åka hem och fira bra arbete och återföreningen med min dotter, genom att studsa runt i lägenheten till hög musik när jag packade. Jag njöt av den tanken. Den planen fick ett abrupt slut när jag kommer hem och finner en lapp bland posten. "Ring olofströmshus, viktigt!" Jag hade fått klagomål på hög musik. Dock högmusik jag inte har spelat!!?? 
 Jag gjorde en deal med Olofströmshus för att rädda mitt eget skin. Blev att slänga på sig Mp3 spelaren istället, medan jag kokade över av ilska. När Isa & Honer kom var jag nästintill hysterisk. Arg. Min planerade myshelg med dottern i Blekinge, ställdes in och jag flydde hellre till familjen i Skåne. Detta hade jag bestämt med  Olofströmshus, för att slippa få skit om det skulle vara oväsen kommande helg. Honer förstod mig och stannade hos mig medan jag packade. När det var dags att åka erbjöd jag dem skjuts till Kristianstad dagarna. Det blev dock bara Orhan och Isa som ville dit. Jag lämna av dem och for vidare till mina föräldrar och min dotter. Sen börjarade jag försöka planera med Isa och Honer en träff i kristianstad. Det slutade i kaos. De tre grabbarna hade splittrat på sig och Honer var kvar i Blekinge. Jag som var så sugen på att hitta på nått, åkte in till min gamle vän i stan och höll han vaken hela natten. Vi kolla film, drack och snackade. Ovanligt stillsamma för att va vi. Månader har gått sen vi sågs sist. Förr sågs vi jämt.

Lördag- Det var klibbigt hett ute och jag ägnade den sena eftermiddagen med att sova ute i solen och med ett halvt öga vakta min plaskande prinsessa som hade det hur mysigt som helst i hennes barnpool. Jag plaskade också en stund, men hon tyckte jag plaskade på fel sätt så det var lika bra att gå upp igen. På kvällen mötte jag upp Honer, Isa och Orhan i Kristianstad, det blev inte många timmar och inte allt för kul heller. De fort tillbaka mot öst och jag for åt väst och ångra att jag ens gett mig i väg. Trött som ett as, men ändå ville jag inte hem. For hem till en gammal Tyringevän och drack kaffe och prata strunt ända till 10 på söndagsmorgonen. 

Söndag- En slapp förmiddag, då vi helst undvek att gå ut. Ute var det rekord värme och vi hade hört talas om att åskväder skulle nå Skåne framåt kvällen så jag ville hem till lägenheten i Blekinge. Jag lämnade ett blixtrande Tyringe bakom mig vid 21.00. Väl hemma några timmar senare bar jag upp min sovande Sessa och andades sedan ut i soffan. Ovädret kom till Blekinge samtidigt som vi. Jag kände verkligen att det var borta bra men hemma bäst. Jag jazzade runt i lägenheten till toner av Monica Zetterlund, med tanken: Nu kan väl ändå inte grannarna klaga på mig. Lagom till att jag klivit ur duschen plingade det på dörren, Honer stod där. Han var här igen. Nu har vi bäddat ner oss i soffan och kollar på Scarface på 3:an. Ovädret har vandrat vidare och snart vandrar även vi vidare....till sängen. God natt på er alla söta där ute och glöm inte att pussa era prinsar eller prinsessor en extra gång ;)

På Isas balkong..

..ligger jag och myser i solen på en madrass. Ännu en het kväll. Kom hem vid 18:30, men då var min husnyckel på vift i Olofström, men nu är vi återförenade. Jag förväntade mig att jag skulle komma hem lika öm och sleten som igår, men inte ont nånstans. Igår somnade jag i Honers knä i Isas soffa och sov så tungt att jag missade att Honer hade lagat mat till mig. Jag vaknade av att solen lyste mig rätt i ögonen och att min mobil börja låta. Klockan var alldeles för mycket, men inte försent. Men det blev ingen frukost, bara en puss på Honer innan jag for i väg. Jag hade ju glömt att påminna dem att jag skulle börja tidigare i dag, men det gjorde inget 07:00 stämplade jag in, klar för 7-4 . Jag fick testa på att jobba med olika uppgifter och olika människor, vilket var lärorikt, tror jag kommer trivas som kycklingen i hönsgården där *haha*. Timmarna bara for i väg och Honer skickade massa energigivande sms på rasterna. Jag firade min bra dag med att köpa en gigantisk mjukglass och pussas extra mycket med Honer när han kom hem till mig.

I kväll tänker jag i alla fall inte somna ensam på nån soffa, så mycket vet jag. Nu ska jag in och se om min hunk har blivit nåt hunkigare, där han står och putsar på frisyren i Isas badrum. Sen ska vi nog hem till mig och se film.

I väntan på min prins

Jag väntar inte för att jag inte har funnit honom, jag väntar för att han är i väg på ett ärende.

Är det slut på letandet bland grodorna?
Vi somnade rätt sent igår, men det hindrade inte han från vara den hjälte han alltid är, en tidig onsdagsmorgon. Han såg till så jag kom i väg i tid till min första dag på jobbet och pussa mig hejdå innan han kröp ner igen. Väl återförenade vid 16:00 så öser han ömhet över mig och min smärta efter dagen känns genast mycket mildare. Vi nådde min bostad runt 18:15 och jag gnällde över mina smärtor och han sa att om jag ställde mig och diska upp min enorma hög sen dagar tillbaka så skulle det bli bättre. Han hade rätt, jag skulle fokusera på något annat och jag skulle äntligen få slippa ha den som en daglig börda, över hur den aldrig blir gjord. Jag haltade in i köket och upptäcker till min förvåning hur rent köket var. Han hade redan diskat, i förebyggande syfte, eftersom han anade hur trött jag skulle vara när jag kom hem.

Vad har jag gjort för att förtjäna en sådan prins?

(http://annemariekorling.blogg.se/2007/october/groda-och-kyss.html )

En man som ser mig som sötast, när jag känner mig som äckligast. En man som kysser mitt ögonlock ömt, överöser mig med vackra ord, håller om mig hårt när han sover, skänker mig sitt leende, spenderar tid med mig och min dotter och ser ut som den hunk man alltid drömt om. Oavsett vad jag har gjort för att förtjäna det här, så har jag det och vill inte förlora denna mörkhyade prins från min sida. I väntan på min prins vilar jag mitt hungriga lilla huvud på armstödet i Isas soffa. Ensam sitter jag här och väntar in deras återkomst. När de väl är här blir det gemensam middag och onsdagsmys och lite knämassage. Solen steker än, men jag är för trött för att bry mig, jag passar på att blunda lite tills de kommer....Somna du ömma kropp, snart får du din medicin: Mat och närhet!

Lyssnar på:
Jennifer Lopez feat Ja rule (murder remix) -I´m real...

Du är verklig!

Nu har jag vässat klorna

Så nu är det inget kvar, varför? Jo för på mitt jobb får vi inte ha naglar, så då kapar jag dem snällt. I måndags var jag där på introduktion i 3 timmar. Det var galet varmt den dagen och inte nog med det så satt min ljuddämpare löst, så jag kunde inte köra så fort. Väl inne i konferensrummet så tryckte svetten mot linnet och luften var kvav. Jag fick bita mig i läppen för att koncentrera mig. Allt jag kunde tänka på var "vatten, behöver vatten!" Efter att vi fått infotmation om regler, in och ut stämpling och sett lokalerna så tackade vi för oss och börja förbereda oss för den dag som kommer i morgon. Första dagen på jobbet!

I 3 dagar fram över kommer alla av oss från Adecco jobba med ordinarie personal, dagtid. Som tur var har jag minst en gammal klasskamrat på plats som kan hjälpa mig komma in i rutinerna och förhoppningsvis får jag jobba mycket fram över, men vi är ju dock några stycken som slåss om tiderna så det återstår att se. Men jag är redo!

Grabbarna har lovat att få upp mig i tid till i morgon och min älskade Sessa är nu i Tyringe, så mu vet jag att hon har det bra! Sitter just nu hos Isa och kollar på Jersey shore. Blir nog att vi sover här i kväll. Nicole & Honer har hunnits träffas och det har ju funkat rätt bra. Har blivit ett och annat besök på stranden och hos Isa så klart. Just nu är både Honer och Nicole borta och ensamheten börjar bli extremt påtaglig. Särskilt när man hamna i dispyt med det förflutna och tårar flödade och energin dör långsamt. Efter lite lugnade ord från Dennis och Hampus så känns inte ensamheten sådär svårt längre.. Som inte det voe nog, så kom ju faktiskt Honer tillbaka till Jämshög i kväll och ni kan ju tro jag blev sådär tramsigt glad över att se honom igen. För det blev jag. Jag tokgillar ju honom lixom. 

Nedräkning pågår

inför kommande återförening. Om några timmar ska jag få se min sessa för första gången på flera dagar. Dagar hon spenderat i solen med hennes far, men i morgon börjar vardagen igen. Jag trodde min älskade hade det så bra hos sin far, att det bara skulle vara jag som känner saknad. Fel av mig att tro så, hon hade tydligen pratat mycket om mig och om att hon saknade sin mamma. Han berättade om en händelse med en vän, där han fått frågan på om det var hans dotter och barnet vårt hade svarat: " Mmm, det är min pappa, men jag har en mamma också". Så söt hon är.
 Så här lagom till att min ensamma dagar börjar ta slut, börjar jag få panik över att jag snart missat hela Basecamp (stamp). 3 dagars festen är flera mil härifrån, men jag  hör den ända in i vardagsrummet. Vill höra min kära vän Oskar spela. Jag vill dansa. Igår kväll stod jag och dansa på balkongen och längtade. Honer har vaknat upp och pussat lite på mig, men jag lät honom ligga kvar. Det blev sent igår. Tänker låta förmiddagen flyta förbi också innan jag återgår till min mammaroll och skickar över Honer till Isa.

En het sommardag i Jämshög med Grabbarna Grus

Solen har värmt upp lägenheten till omänskliga grader. Ute är det molnfritt, men vi sitter bra här. Jag möter Honers blick då och då för att ge han lugnande tecken på att allt är som det ska. Nattens sena timmar skapade kaos och jag sov oroligt. Klev motvilligt upp för 2 timmar sen efter, att Orhan hade ställt sig ute på Isas balkong och gapat efter oss. Isa bjöd oss alla på frukost. Trevligt, men jag var trött. Huvudet bara snurrade.Det värkte i kroppen. Jag ville gå hem. Honer börja bli riktigt orolig och jag var tvungen att förklara. Allt blev bara så......Bra!
Den värmande famn som omfamnade mig, den hand som smekte min kind. En Gentleman har entrat mitt liv. (/Featuring Million Stylez - Help is on its way.) Det var som all energi hade kommit tillbaka, som tryggheten hade landat. Som ett bevis på att jag kunde lämna det förflutna bakom mig och leva här och nu med grabbarna, våra upptåg och med Honer som en del av min vardag.Tillbaka i Isas lägenhet kryper jag upp i min favorit stol med min dator i knät. Solen steker än, jag sitter i tunt linne och de andra 3 har slängt av sina tröjor. Jag tittar ut över den halvnakna unga mansskaran som högljutt diskuterar vad de ska göra i sommar till tonerna av rå hiphop. Närmast på planeringen står morgondagen. Jag orkar inte säga nåt, de märker nog inte om jag somnar en stund. Orhan fyller 20 i morgon och det enda jag orkar tänka på: Va gammal jag är!!

Facebook

"Du doppar tårna i det varma vattnet för att se om du sen vill hoppa i.."

L.F

Dagens händelse

Honer & Orgie foto:Ibbe

Var på stranden i dag igen, med Honer, Oran och Isas familj. Isa, Oran, Honer och jag låg och sola och plötsligt:

Oran: Det var något där. ( Han pekar på våran filt.)

Honer: Vad? (Kollar oroligt runt efter läskiga insekter.)

Oran: Där! (pekar.)

Honer: Vart tog den vägen?

Oran: Den gick... (hur seriös som helst.)

Honer: Ja men vad var det, en myra?

Oran: Nej nej mannen, större.

Honer: Som en myra eller som en dinosarie? (Ler.)

Oran: Större än en myra, men mindre än en dinosarie.

Honer: Var det en elefant?

Oran: nja mindre...Kanske....

De fortsatte så en stund och kom fram till att det kanske var en flodhäst i alla fall som krypit vid Honers hand. Jag tror aldrig jag garvat så mycket. Oran är den mest loco killen jag träffat. Helt galen, men han gav mig minst 4 skrattattacker i dag !

Nya känslor har tagit över mitt liv

Det pirrar i hela kroppen när jag ser hans leende, känner hans intensiva blick eller känner hans närhet  en dröm,  Snälla väck mig inte nu!



H: Duuu...?
Jag: Ja?
H:Jo jag undrar en sak?
Jag:Vad? (tänker: ska han fråga efter cigg, bilnycklar eller liknade)
H: ....Varför är du så söt!!? :D
Jag: Men va fan, än en gång gick jag på att du skulle fråga nåt annat.
H: Hahah, jag vet, du är så söt när du går på det varje gång!
Jag: Hahah nej, jag tänker inte gå på det igen! :D
(Fortfarande går jag på det)

Jag: Varför är du så het?
H: Du är!
Jag: nej du är!
H: Sluta prata med din spegelbild!


Keri Hilson – Knock You Down